Igår var det dax i Eskilstuna, den stora festen, glädjeyran, avstampet mot vuxenlivet och "friheten"... Kommer aldrig att glömma min egen student.. Är nog den bästa dagen i mitt liv. Hade så förbannat kul... Och allt bara försvann i en dimma av endorfiner och adrenalin... En underbar dag... Minns den från morgon till kväll... Champangefrukost i stadsparken, frukostbuffé hemma hos mormor me Stina, Kristina, Ingela och Emma om jag inte minns fel... O så skolan och rektor Sonny och fyrverkerier i aulan och alla vänner o bekanta som kom och gratuerade... 70 pers trängdes uppe på nybyborgs altan.. :) O så förfest hos robin o Madde och så Statt... Sedan mingel i stadsparken.. Kalasbra dag... som tyvärr slutade lite olyckligt... Men det är händelser som får stanna mellan mig och min dåvarande pojkvän.. :)  Men shit vilken underbar dag....

Idag läste jag i tidningen om 15 skadade studenter i Stockholm och jag kan inte tänka mig något sorgligare än att inte få uppleva sin student  eller att den ska sluta  med en olycka... Okej, finns en drös av studenter som supit sig för fulla och av den anledningen missat lite av studentdagen... Men fy så sorgligt att inte ens få vara med på festen med familj och vännerna på kvällen.... Ne, tänker på de stackare som inte fick uppleva sin student fullt ut...

Och så passar jag på att gratulera alla nya studenter!!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...