Att bara strunta i allt här och nu?!

Skita i tentan imorgon, och helgplanerna, nya kursen på måndag, tentan den 19, alla möten som är inbokande, att jobba i jul att resa bort för en festlig resa till fjällen över nyår, seminarierna i början på januari, tentan i mitten, ny kurs i slutet??!! Och så bara dra....

Bort, dit vinden vänder... Bangkok, New York, London, New Dehli, Bali, Hawaii, Australiens kust, Malibu eller Nya Zeeland.... Mot äventyr.... Mot stränder, värme eller kultur?!

Ibland funderar jag på om det går att säga upp sig från sitt liv... Typ, nej tack och hej... Nu är jag redo för förändring, ta mig till en ny nivå...

Jag funderar på att ringa hyresvärden och säga: Hej, hyr ut min lägenhet, fort... Mitt liv väntar! Ta ett studieuppehåll på obestämd tid... Sälja allt jag inte behöver.. packa min backpacker-väska med passet och ett par trosor och så dra!! Dit jag aldrig varit förut...

Vore det inte lite underbart om man kunde vara så fri? Om man vågade satsa så?? Om man kunde leva livet under sådna permisser??

Avtrubbad... Stressad...Jag har inte tid, fatta för f*n!...  Prestationsångest.... Osäkerhet.... Jag vet! eller gör jag??! neee... Det måste gå.. Det kommer aldrig att gå... har inte tid eller råd att missa den.... Pallar inte...Vill inte... snart är det gjort... Snart är det över... Snart super vi skallen i småbitar för att det gick åt helvete, eller för att fira att det kanske faktiskt gick vägen....

Tunga steg mot tentasalen... bunkern även kallad.. Lika sterilt som en krigskyrkogård...En tystnad, en spänning ligger över salen... Sätter sig tillrätta vid bänken... Huvudet väger som ett bowlingklot och känns fyllt av bomull... Lätt illamående... Legitimation, penna, sudd, nåt att dricka, nåt att äta... Hoppas jag inte blir kissnödig, pallar inte att knalla fram till toaletterna mitt under tentan... En timma måste jag sitta- Minst!!! Åh, snart är det över.... " Jaha, ni vet vad som gäller.. inga mobiler, rökpaus kl 10, väskor vid krokarna... Lycka till!" Lycka till?! Ska vi säga tack nu? .. tack kan betyda otur, det har vi inte råd med, bäst att hålla käften...

Tentan i min hand... Hoppas frågorna är vad jag förväntat mig.. Hjärtklappning... Herregud, hon har redan börjat skriva?! Varför pluggade jag så dåligt? ÅåÅhhh... Palla!! Den där frågan kan jag iaf.... Och den där har nåt med det där att göra.. O den, ja kanske.. Vad fan är det där för jävla idiotfråga, skulle vi kunna det?? Vad fan menar läraren med det? *suck*.... träsmak i baken, stel i ryggen.... tick tack, tick tack,tick tack... tentamenskod, tack! .. tick tack... *pennor som skrapar mot papper* Host, host.. *suck* Stanna hemma om du är förkyld ditt pucko, det stör!! ... Fan är hon redan klar?! Hur mycket har jag kvar nu?? .... tick tack... Fan, är jag klar nu?? Jaja, skiter i vilket det får bära eller brista, jag pallar inte att sitta still längre....

"Malin??" , "ja", "en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio sidor??" Nickar.. nu finns ingen återvändo... Ut ur salen, befriad... Nu skiter jag i detta!! Nu ska jag hem och sova!! Tentan är gjord!!

Det har varit vinter i tre dagar nu! Mörkret ligger kompakt över sverige större delen av dygnet, visst kan doften av tändstickornas svavel och stearinljusen anses mysiga. Men jag saknar solens ljus!!

I tre dagar har snön klätt den hårda jorden, i tre dagar har vi pulsat genom snön, halkat över isar och hållit blicken stint riktad framför våra fötter....

Som ett skydd, som ett försvar... Som ett sätt att glömma omvärlden!

Vill inte möta din blick när jag möter dig där ute, vill inte att du ska se mig såhär, frusen, stel, trött, klädd som en fågelskrämma och michellingubbe... Vill inte att du ska se mig falla, halka, vill inte att du ska notera att det var just jag... Just jag, som varje år besegras av den, vintern... Som snubblar fram på den ojämna marken som halkar på de isiga fläckar den lämnar som spår....

Jag ligger i min säng för länge på morgonen bara för att slippa vinkla persiennerna och bli besviken över att det fortfarande, är blött, kallt, vitt, mörkt.... I min varma säng stannar jag för att minnas känslan av när den varma luften bäddar kring mig...  Ligger där under mina dubbla täcken och längtar efter den dag då ett lakan räcker för att värma mig...

Jag spenderar timmar av dagen i duschen och väntar och hoppas att min kropp ska tina, mjukas upp och kunna värma någon igen....

Och jag öppnar min garderob och inser att inte ens den är anpassad till denna tid på året... Tar fram bikinin, låter handen smeka  solklänningarna som hänger på rad, stoppar fötterna i sandalerna med de höga klackarna och längtar efter mig, så som jag ser mig själv, så som jag trivs...

Sen drar jag på mig ett par jeans, de sitter illa.. En varm bylsig ful tröja passerar spegeln och hajar till.. Är det jag?? Snömannen?? Monstret från de snöklädda bergen? Häxan i vinterland?? Rudolf med röda mulen? Nej nån måtta får det vara... Men ful känner jag mig!! Jaja, skiter i vilket så länge jag inte behöver frysa sönder min kropp...  Och så kängorna.. De förbannade jävla kängorna som ser ut som fartyg på fötterna, klumpiga är de och klumpigt tar man sig fram... Stel som om någon stelopererat höfterna på en, för att inte falla, halka, låta sig slås ner av vintern....

Öppnar dörren till skafferiet, längtar efter jordgubbar och melon... Lussebullarna ger mig halsbränna och mat vill jag inte ha... Vintermat, soppa, julskinka, gratänger, kött.... Uhh... passar inte min mage, den vill ha sallad... Kallt och fräsht...

Och varje år tar du liv.... I trafiken, snösportsolyckor, gamla som faller eller blir sjuka, någon som äter lite för mycket skinka och täpper igen blodkärlen med fettet, de som inte orkar bära det mörker du för med dig...

Och jag längtar efter att du ska passera igen... Och jag saknar värmen, nr jag sluter mina ögon far jag genom tanken till en solig strand vid ett turkosblått hav och jag pressar ögonlocken hårt samman, för att slippa inse sanningen... Att vintern är här nu, för att stanna ett bra tag framöver! Och jag kommer sakna sommaren, varje minut den är här!!

... Bekymmersamt!

*gäsp*

Jag måste verkligen skärpa mig... Det här är inte hållbart!

Okej, nu ska jag skriva ett sånt där blogginlägg som jag inte borde skriva, ett för att det inte gynnar nån annan än mig själv och två för att hela världen inte borde ha tillgång till dessa tankar och funderingar... Men nu struntar jag i vilket, vaknade och behövde skriva av mig så....

Men jag måste verkligen skärpa mig, på många fronter i mitt liv... Jag är nog lite av en extrem person, en känslomänniska brukar man kanske kalla det och som när jag går in för något går in till 100%, bra egenskap kan tyckas... MEN Det är lite jobbigt i längden... Jag menar det är alltid antingen eller... I våras var det Nej till allt som hette aktiviteter som inte var träning, nej till allt som kan räknas som god mat men lite onyttigare än avokado och tomater.... Nu är det tvärt om, jag prioriterar massa saker före träning, trots att jag hellre vill träna, men vill inte framstå som tråkig och lat heller... Mat, det hinner jag knappt med, men nu äter jag iaf igen!! Dessa förändringar har orsakat en lite jobbig viktökning som jag verkligen inte gillar... Jag menar, det är tight i mina jeans nu!! Hatar det, trivs inte alls i kroppen och måste verkligen få ordning på det, men det kräver tid och ork... Och jag har inte det just nu!! Allt jävla tid känns uppbokad, visst skulle kunna slita mig från datorn några timmar på kvällen och dra ut och springa eller nåt, men då kan jag ju inte somna sen för att adrenalinet pumpar...

Sen har jag fått en förbannat dålig vana att sitta uppe för länge, kommer sällan i säng före ett på kvällarna vilket resulterar i att jag sover för länge på morgonen och går miste om massa tid när jag hade kunnat göra nåt vettigt, som att ta en morgonpromenad eller nåt.....

Sen är det ju allt det där som jag tar på mig, när jag bläddrar igenom min almenacka så har jag massa skit uppbokat, mest möten, mest fixa och ordna saker som gynnar andra (och i viss mån mig själv då)... Varför?! Varför ska det vara så svårt att säga: nej, jag tror inte att jag har tid med det faktiskt!!! - skulle folk tycka illa om mig om jag gjorde det?! Jag tror inte det!!

Men nu känns det som att jag bestämt mig:

-jag ska stänga ner den här datorn senast kl 23.30 om dagarna

- jag ska träna minst 4 pass i veckan för min egen skull + att hinna med ca 4 promenader i veckan med...

- Jag ska äta frukost, lunch och middag!!

- jag ska inte säga ja till nåt mer än det jag redan tagit på mig, tycker faktiskt att jag drar mitt strå till stacken... Det finns så jäkla många människor som aldrig engagerar sig eller tar ansvar för något som inte gynnar dem själva... Lite egoistisk kan väl jag med få vara ibland... eller???

tror att jag måste bli det faktiskt, annars kommer det att sluta som det gjorde i våras och det är det inte värt!!

Hehe... det verkar ha blivit min nya grej, att blogga efter en utekväll... :)

Har haft lite dåligt med inspiration senaste tiden.... Men det verkar som att lite alkohol öppnar mina ögon på nytt... :P  Dock låter den sista bloggen som att jag är värsta manshatande bruden som avskyr sex... Så var det ju inte riktigt...  råkar bara dragit på mig lite dåliga erfarenheter av killar den senaste tiden så jag skyller på det... Men det är verkligen så, ibland tröttnar man bara på att bli sedd som ett objekt som duger till en sak och vill vara någonting lite mer... :/

Vi söker väl alla efter kärlek före sex, eller???

Jaja, nog om det... Nu ska jag plugga.... Och deppa lite över slasket utanför mitt fönster... trodde vintern hade kommit inatt när jag gick från bussen, när jag och pernilla halkade genom stan mot Donkan... Men nu är det bara blött och grått...

Handlar verkligen allt om sex?

Det känns som att det enda som spelar roll för 90% av killarna/männen i denna värld är sex...

Jag är så trött på det, trött på att höra om att kn*lla och att det enda som verkar vara i fokus är sex... Och tyvärr undrar jag ibland om vi tjejer ens är mer än kn*lldockor?? För ibland känns det inte så... Tror de att vi vill ha bara sex?? tror de att det är deras sn*pp som sätter standarden på framtida barn?? Och vadå framtida barn???! helst ska vi ju vara sterila eller fulla av p-piller.. för det är vad som verkar förväntas av oss... Hur galet är det inte egentligen?? Jag menar, från början så var ju ändå sex till för fortplantning, idag är det endast ett nöje...

Jag längtar verkligen efter en relation där sex kommer i andra hand och att prata och lära känna varandra kommer före!?! Men det verkar förbannat svårt att finna med en kille i denna värld....

Men Längtar inte killarna efter kärlek?? Eller längtar de bara efter att få tömma sina överfulla "påsar" ????

Ibland känns det bara så.....

Ibland önskar man mer än vad man får...

Ibland önskar man att kärlek vore något självklart...

Ibland räcker inte skrattet till, ibland räcker inte vänners vackra ord och varma kramar, ibland räcker ingenting...

Ibland känner man sig bara övergiven och ensamast i världen...

Otillräcklig!!