Att bara strunta i allt här och nu?!

Skita i tentan imorgon, och helgplanerna, nya kursen på måndag, tentan den 19, alla möten som är inbokande, att jobba i jul att resa bort för en festlig resa till fjällen över nyår, seminarierna i början på januari, tentan i mitten, ny kurs i slutet??!! Och så bara dra....

Bort, dit vinden vänder... Bangkok, New York, London, New Dehli, Bali, Hawaii, Australiens kust, Malibu eller Nya Zeeland.... Mot äventyr.... Mot stränder, värme eller kultur?!

Ibland funderar jag på om det går att säga upp sig från sitt liv... Typ, nej tack och hej... Nu är jag redo för förändring, ta mig till en ny nivå...

Jag funderar på att ringa hyresvärden och säga: Hej, hyr ut min lägenhet, fort... Mitt liv väntar! Ta ett studieuppehåll på obestämd tid... Sälja allt jag inte behöver.. packa min backpacker-väska med passet och ett par trosor och så dra!! Dit jag aldrig varit förut...

Vore det inte lite underbart om man kunde vara så fri? Om man vågade satsa så?? Om man kunde leva livet under sådna permisser??

 

maddlur

29 november 2007 20:53

Jo det e ja men ja har en del å pyssla med, hatr tatt semester, vi ska ut å käka julbord me jobbet å såntdär men kanske söndagen, om det finns is vill säga... Dethär e ju rena skitvintern........ :P Ge mig snö å minusgrader!!!

http://maddlur.bloggagratis.se

 

Anonymt karlelände, 18

30 november 2007 15:09

Att kunna resa var man vill, när man vill, och hur man vill, låter i mina öron som ett idealiskt liv. Enkelt, men samtidigt spännande och lärofyllt. Det fungerade förut, men nu gör det inte det längre. Idag behövs pengar för att ta sig fram, och pass för att ta sig utanför landet (fast... inom EU har jag aldrig behövt visa mitt pass en enda gång, vilket känns märkligt), och visum för att ta sig in i länder utanför EU. Det är sjukt, gränser, alltså, aldrig förstått vad de gör för nytta. Och så är det ju förstås sjukt att man måste vara så bunden vid penagr hela tiden, eller så är det bara pessimisten inom en som säger åt en att det är så. Äh, jag vet inte. Sjukt är det iaf.

Förresten, nog vore det väl en fördel att ha åtminstone ett ombyte med sig, och inte bara en massa trosor i väskan (plus de kläder man har på kroppen, såklart!)? :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...