Jag måste verkligen skärpa mig... Det här är inte hållbart!

Okej, nu ska jag skriva ett sånt där blogginlägg som jag inte borde skriva, ett för att det inte gynnar nån annan än mig själv och två för att hela världen inte borde ha tillgång till dessa tankar och funderingar... Men nu struntar jag i vilket, vaknade och behövde skriva av mig så....

Men jag måste verkligen skärpa mig, på många fronter i mitt liv... Jag är nog lite av en extrem person, en känslomänniska brukar man kanske kalla det och som när jag går in för något går in till 100%, bra egenskap kan tyckas... MEN Det är lite jobbigt i längden... Jag menar det är alltid antingen eller... I våras var det Nej till allt som hette aktiviteter som inte var träning, nej till allt som kan räknas som god mat men lite onyttigare än avokado och tomater.... Nu är det tvärt om, jag prioriterar massa saker före träning, trots att jag hellre vill träna, men vill inte framstå som tråkig och lat heller... Mat, det hinner jag knappt med, men nu äter jag iaf igen!! Dessa förändringar har orsakat en lite jobbig viktökning som jag verkligen inte gillar... Jag menar, det är tight i mina jeans nu!! Hatar det, trivs inte alls i kroppen och måste verkligen få ordning på det, men det kräver tid och ork... Och jag har inte det just nu!! Allt jävla tid känns uppbokad, visst skulle kunna slita mig från datorn några timmar på kvällen och dra ut och springa eller nåt, men då kan jag ju inte somna sen för att adrenalinet pumpar...

Sen har jag fått en förbannat dålig vana att sitta uppe för länge, kommer sällan i säng före ett på kvällarna vilket resulterar i att jag sover för länge på morgonen och går miste om massa tid när jag hade kunnat göra nåt vettigt, som att ta en morgonpromenad eller nåt.....

Sen är det ju allt det där som jag tar på mig, när jag bläddrar igenom min almenacka så har jag massa skit uppbokat, mest möten, mest fixa och ordna saker som gynnar andra (och i viss mån mig själv då)... Varför?! Varför ska det vara så svårt att säga: nej, jag tror inte att jag har tid med det faktiskt!!! - skulle folk tycka illa om mig om jag gjorde det?! Jag tror inte det!!

Men nu känns det som att jag bestämt mig:

-jag ska stänga ner den här datorn senast kl 23.30 om dagarna

- jag ska träna minst 4 pass i veckan för min egen skull + att hinna med ca 4 promenader i veckan med...

- Jag ska äta frukost, lunch och middag!!

- jag ska inte säga ja till nåt mer än det jag redan tagit på mig, tycker faktiskt att jag drar mitt strå till stacken... Det finns så jäkla många människor som aldrig engagerar sig eller tar ansvar för något som inte gynnar dem själva... Lite egoistisk kan väl jag med få vara ibland... eller???

tror att jag måste bli det faktiskt, annars kommer det att sluta som det gjorde i våras och det är det inte värt!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...