Hade en underbart trevlig kväll igår, efter en veckas praktik och alldeles för lite tillfredställelse av alkoholtarmen och dansskorna så roade jag mig kungligt igår! Först i sällskap av goda vänner, med en grill och lite gott tillagat på den ute i min "trädgård"... och sen ännu lite förfest hemma hos mig, lagom stort gäng med var vi... riktigt trevligt, det tackar vi för!

Sen bidde det en svänga förbi frimis, riktigt bra dansgolv men den utlovade 24 årsgränsen som de har på lördagar verkar det vara både si och så med... Tror medelåldern låg på 20, möjligtvis 19... inte mycket skäggväxt på killarna iaf! men några fina fanns det allt att vila ögonen på iaf! Men de var Över 20!!! De måste ha varit över 20!!!! Närmare 25-30 iaf!! = vettig ålderssatsning för tant brun!

roligaste och mest otippade var nog iaf när jag var nere på toaletten, helt plötsligt kom det fram en tjej och stirrade på mig o sen sa hon: vi har samma ögonskugga va? Min var grön, hennes var ja möjligtvis grön men inte samma grön iaf! ... "Hmmm.... Njaaa, kanske.." svarade jag lite artigt och fundersamt. Då kom hennes kompis: "kom nu, vi måste gå till askersund nu" och då svarar tjejen som fortfarande står och stirrar på mig lite som ett fån: " Titta va söt hon är, jag tycker hon är jättesöt!" haha... tack för den komplimangen lixom...

Blir alltid lika förvånad när jag får komplimanger eller vad man ska säga från tjejer, killars komplimanger är lätta att vifta bort lixom... men rätt otippat att tjejer säger sånt! hehe...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...