Åhhh... det är så synd om mig, jag har ont i precis hela kroppen och nästan utanför den med... :( Har legat på soffan o i sängen hela dagen, inte kunnat äta nånting, mest bara sovit! Har inte ens orkat titta på tv eller lyfta upp en bok.... O jag orkar knappt resa mig när jag måste heller... Det är sådna här dagar man önskar att man hade en människa och inte en katt till sambo... Nog för att Ceasar är mycket förstående och gärna vilar mellan mina knän, men hade ju varit underbart med någon som kunde fylla på vattenflaskan, massera den ömma ryggen lite och bara lyssa lite på gnället, tycka synd om en och framförallt agera värmedyna när man fryser... 

Och inte nog med det så är jag ju "Mrs. dåligt samvete för allt jag måste säga ifrån no.1" oxå... Så fånig som jag är ringde jag till pappa kl 6 imorse och snyftade och frågade om man kunde sjukanmäla sig... han ansåg att om man mår som jag verkar må så borde man inte ens fundera på saken.. men det gjorde jag och snyftade lite till i kudden innan jag ringde praktikplatsen och sjukanmälde mig... Och kände mig jättedum, sen snyftade jag lite till över vilken dålig människa jag är som inte klarar av att vara frisk... sen somnade jag om och sov hela förmiddagen...

Men gud vad drygt det är att må såhär... O så fort man glömmer hur jobbigt det faktiskt är att vara sjuk på riktigt och inte bara ha "lågtrycks-migrän" även om det verkligen inte är nån hit det heller... Funderar på om det är stressen som sänker immunförsvaret, man hinner ju inte äta ordentligt, träna eller ta hand om sig på nåt vis.. kanske är det kroppens sätt att ge igen eller nåt... Men har sagt nej till allt för dagen iaf så nu fortsätter kvällen i soffan...