Om jag skulle kunna döda nån gång så är det innan klockan 8.00 på morgonen! Jag är verkligen ingen morgonmänniska och jag har ett fruktansvärt morgonhumör!

Det första jag tänkte när klockan ringde kvart över fem imorse var: NEEEEEEEEEEEEJ, inte nu, inte än.. det är inte värt det! Jag somnar om och skiter i den här dagen, det är inte värt det, det är inte värt att gå upp nu... Sen snoozar jag en stund till... Nästa tanke när klockan ringer igen är %¤#"(/"##@ skitmorgon...Kan man lådsas att man försovit sig på riktigt?  Men så inser jag att jag inte kan ligga kvar i sängen, hur mycket jag än vill... MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE... Livet består av måsten!!

 Och så sätter jag mig på sängkanten och tycker förbannat synd om mig själv, är nära att gråta en liten skvätt för eländet... Men istället blir jag förbannad på mig själv som är så ynklig! Tänker på kineserna som jobbar på risfälten från morgon till kväll, barnarbetarna i indien, munkarna som mediterar i tibet och de klagar inte... Men jag klagar fan! Men så slår mig tanken att de har ett bättre klimat så det är klart att de inte klagar.. 

Sen släpar jag mig ur sängen och fram till kaffebryggaren... ut i badrummet, kollar spegeln... Ett morgonmonster stirrar tillbaka på mig...

Katten slickar på smörkniven och får sota för det tusenfalt... Han gömmer sig bakom gardinen för morgonmonstret som fortsätter husera undet bitter tystnad! Huvudet värker på det stackars monstret....

Sen knallar monstret ut i världen.... Med svarta ögon och creed och takida i öronen (vilket inte direkt piggar på humöret)... När monstret passerar gatan tänker hon: Om jag blir påkörd nu så får jag fortsätta sova.... När monstret passerar järnvägen tänker hon: Om jag blir överkörd nu så får jag iaf fortsätta sova... Nån man glor lite överdrivet genom bilrutan på morgonmonstret och morgonmonstret är bra nära att slänga upp långfingret...

Sen kallar hon in på sjukhuset... Ler bittert mot arbetskollegor och vägrar visa bitterheten och irritationen som ligger under ytan och gnager.... Tre koppar kaffe senare efter frukost på förmiddagen vaknar morgonmonstret till och Malin visar sig på riktigt igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...