Nu måste det vara slut på det här, orkar inte mer... Vill inte gå runt och frenetist sysselsätta mig hela dagarna för att slippa känna efter.. Är så trött på de här känslorna som rör sig i mig... Tomheten, ledsamheten, ensamheten, tröttheten, sömnlösheten, vakenlösheten, motivationslösheten....

Har ingen rätt att känna såhär... Det är inte okej, det är inte befogat på nåt plan... Jag har en familj som älskar och behöver mig,jag har inga problem med pengar, jag har jobb när jag behöver, jag har vänner att umgås med och som tycker om mig och som jag tycker om, jar är snart matte till en jättesöt liten kissekatt, jag har gjort mycket av det jag vill göra och jag är nu halvägs i min utbildning, jag har intressen, utmaningar för mig själv, har framtidsplaner, ambitioner och fan både styrka och vilja att nå mina mål...  Jag har en jäkla massa helt enkelt och massa bra saker...

Jag har verkligen det, finns nog mängder av folk därute som avundas mig... Och jag borde vara nöjd och glad...

Men ändå... Ändå tränger sig den här jäkla känslan alltid sig på... Alldeles för ofta... Har tröstätit för mycket sista tiden, gått upp FYRA jäkla kilo, måste må bra snart så jag inte får fetma eller nåt.. :P Har inte tränat mycket heller, har inte orkat ta mig i kragen och pallrat mig iväg... Vill inte ha det såhär, förstår inte varför... Vet inte vad det är som skapar det här, det borde ju inte vara såhär... Eller borde det??

Men nu har jag bestämt att det får vara nog, ska en gång för alla erövra den här skuggan... Ska besegra den igen, på riktigt, trycka ner den i det hörn där den hör hemma och aldrig låta den smyga upp på det där lömska sättet igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...