Funderade lite på hur många skumma relationer man egentligen har...

Jag menar det kan inte finnas en enda vuxen människa där ute som aldrig haft en underlig relation med nån av det motsatta könet...

Mötte en av mina underliga relationer på Uni idag, Ett sånt One night stand som ville vara mer än så.. Träffar honom på krogen då och då, springer därifrån men lyckas alltid på nåt sätt springa rätt i famnen på honom tillslut ändå... Hur kommer det sig? Varför springer jag in i honom hela tiden fast jag egentligen vill undvika honom? Det är ju liksom bara såååå typiskt!

Sen har vi Underlig relation No 2... Han som jag dejtat i typ 3 omgångar av nån anledning som jag inte ens förstår själv för jag vill inte ta i honom.. men nånstans i mig finns en liten plats som bryr sig ganska mycket om honom trots allt... Är det för att han brydde sig så mycket om mig? Varför är det så?? Varför dejtar man så??

O de där som aldrig blir nåt, eller de som blir allt men ändå ingenting... Eller de som bara får del av ens liv en natt och aldrig mer?! Eller de som man bara känner är nånting mer än bara att de är, men som man aldrig vågar säga nåt till...  Eller relationer där man snackar på nätet och sen träffas i verkliga livet och inser vilken idiotisk idé det var... Hur konstiga är inte sådnahär relationer egentligen??

Ne, mycket underligt försigår mellan könen...Helt klart!

 

maddlur

20 september 2007 13:13

Haha nej jag har inte klippt mig... det är alldeles för långt :P haha men tack ska du ha ;)

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...