På de mest underliga ställen....

Mycket funderingar nu:

-funderar på om ja ska välja träningslära 1 eller idrott A i höst

-funderar över vilken färg jag ska ha i min lägenhet

- Funderar över när jag ska hinna flyttpacka

-funderar över om jag har allt jag behöver till flytten

- Funderar på om jag skulle ta och träna ikväll

- funderar över att skita i nollningen ikväll och måla istället...

- funderar på om pappa kommer ihåg mina blommor när de kommer med flyttlasset?!

Sitter och dricker te här nu (dagens frukost- har ingen matlust), har just varit ute på en promenad, kunde inte sova... Vaknade runt fem imorse och lyckades inte somna om så jag tog en promenad för att samla tankarna... Det är endel av dessa just nu... Funderade lite över livet.. Ovanligt! :P Funderade över hösten, den kändes verkligen i luften nu på morgonen.. Funderade på hur min höst ska se ut... Kom inte fram till nåt vettigt annat än att jag måste lösa det.. Idag helst!

Funderade och såg tillbaka på året som gått, det blev inte alls som jag tänkt mig, några låtar på mp3 som jag envisades lyssna på drog iväg mig på villospår, bland minnen där jag inte ska rota... Det blev inte som jag tänkte mig då och bra blev det nog inte heller egentligen... Det blev tomt, det blev besvikelse och tårar, det blev ett brustet hjärta, envist klängande i en tråd som aldrig skulle hålla för min vikt och nu är den avklippt för evigt...  Sommaren blev inte heller som tänkt, stora förväntningar på saker som ska ske, vänner som vill umgås, tid över till träning och plugg... Det blev inte så, det var inte så, det är aldrig så och jag lär mig aldrig...

Och nu är det höst och ingenting var som tänkt, allt blev ändrade planer och jag sitter och funderar vad meningen med det kan vara.. Finns det någon mening med allt som sker? Finns det nån gud som leder oss på rätt spår även om det innebär besvikelser i rader?  Jag är trött på det här nu... Är trött på att alltid kämpa för att saker ska bli bra och som jag vill och önskar, strävar jag efter för mycket? borde jag lägga ner, gifta mig med första bästa karl och ta jobb inom omsorgen eller på nån snabbköpskedja?  Borde jag stannat i Eskilstuna omedveten om vad världen har att erbjuda, för att slippa längta bort?  Jag vet inte.... Idag vet jag inte... Idag önskar jag att jag var 10 år igen, fick 30 kr i veckopeng, städade mitt rum på lördagar, gick i skolan mellan 8 och 14, tog ridlektioner på helgerna, förälskade mig i killar som jag inte ville gifta mig med men som var ett trevligt tidsfördriv att disskutera med vännerna och bodde hemma hos mamma och pappa.. I tryggheten, i värmen, med famnar alltid bredda att fånga när det inte blev så bra...

 Men men, inser att jag är vuxen, inser att livet nog egentligen aldrig varit enkelt och inser att det sannolikt inte kommer vara det heller... Så jag fortsätter kämpa mot det jag önskar uppnå... För det är inte värt att ge upp och sätta sig ner och bli bitter, det hjälper varken mig eller någon annan... Men men... Ibland tröttnar jag på kampen! Ibland tröttnar jag på att det inte blir som jag tänkt mig och att allt faktiskt inte egentligen blir bra ändå...

Dedikerad "någon" därute... "någon" som inte blev som jag tänkt mig och som inte blev bra, någon som gjorde ont och som inte gick att lösa....  

Some wounds get deeper with time
You don't feel it now
Til the need burns,
a knife turns
Your heart bleeds like mine