känner att jag varit lite kass med att uppdatera här... men har ju fullt upp att jobba med brännan, fan man skulle vara mörkhyad.. tänk vad tid man skulle spara! Nu måste man ju ligga konstant och klämma i solen! Men men, jag klagar inte, jag tycker det är skönt! Och nu ser jag ut som en tomat i ansiktet, men bikinilinjerna har letat sig fram iaf!

Nu är jag hemma igen och funderar på hur jag ska få ihop allt, flyttar som bekant nästa helg, jobbar hela veckan fram tills dess, har ju kommit igång med träningen nu och det vill jag inte dra ner på...( 4 dagar i veckan är ett måste! tränade duktigt 90 min igår och blir samma visa idag... ) Hursom så trodde jag att jag skulle få vara pluggfri denna vecka utöver seminariet men när jag kom tillbaka efter min lilla "semester" så har läraren i läkemedelsberäkning skickat ett mail om att vi får skriva imorgon... IMORGON, detta innebär råplugg och en jävla massa tur för att det ska gå vägen! Men men.... Det är bara att hoppas på det bästa!

Utöver det har jag kommit fram till slutsatsen att alla störda ätbeteenden jag har måste få ett slut så nu har mitt nya projekt börjat och det handlar om att äta vanlig mat, reglebundet! 5ggr/ dag ska jag äta och det är inget slarv med det! Har förstört så mycket i både min psykiska inställning till mat och min kropps reaktioner på mat att jag måste komma in i ett normalt mönster för att kroppen inte ska ta skada... Nu skiter jag i vikt, jag äter och tränar och oavsett panikattacker rörande mat så ska det inte störa mitt nya beteende! Jag ska bli vän med mat igen! Kosta vad det kosta vill!!! Nu är det slut på alla dumheter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...