Jag har fått en titel nu, en riktig yrkestitel.. Igår var jag på sjukhuset och fixade legitimation inför sommaren... På denna står det 

Malin ******** Undersköterska... hehe.. jo, det står bara undersköterska än så länge, men det är ett steg på väg, nästa sommar står det Malin ******** Leg. Sjuksköterska, om att går som planerat vill säga! =D (Hmm.. bara kanske var ett dumt ord att klämma in, undersköterskor har oxå ett viktigt jobb ju... men menade på att för min del är det ett avstamp mot nästa steg bara.... )

Helt otroligt att de här 3 åren snart är klara... Nästa sommar börjar ju allvaret... Vad innebär det då? vart tar jag vägen då? Vart kommer jag jobba, bo, vara, leva??? :S Ohhh... spännande att livet går framåt iaf!

känner att jag varit lite kass med att uppdatera här... men har ju fullt upp att jobba med brännan, fan man skulle vara mörkhyad.. tänk vad tid man skulle spara! Nu måste man ju ligga konstant och klämma i solen! Men men, jag klagar inte, jag tycker det är skönt! Och nu ser jag ut som en tomat i ansiktet, men bikinilinjerna har letat sig fram iaf!

Nu är jag hemma igen och funderar på hur jag ska få ihop allt, flyttar som bekant nästa helg, jobbar hela veckan fram tills dess, har ju kommit igång med träningen nu och det vill jag inte dra ner på...( 4 dagar i veckan är ett måste! tränade duktigt 90 min igår och blir samma visa idag... ) Hursom så trodde jag att jag skulle få vara pluggfri denna vecka utöver seminariet men när jag kom tillbaka efter min lilla "semester" så har läraren i läkemedelsberäkning skickat ett mail om att vi får skriva imorgon... IMORGON, detta innebär råplugg och en jävla massa tur för att det ska gå vägen! Men men.... Det är bara att hoppas på det bästa!

Utöver det har jag kommit fram till slutsatsen att alla störda ätbeteenden jag har måste få ett slut så nu har mitt nya projekt börjat och det handlar om att äta vanlig mat, reglebundet! 5ggr/ dag ska jag äta och det är inget slarv med det! Har förstört så mycket i både min psykiska inställning till mat och min kropps reaktioner på mat att jag måste komma in i ett normalt mönster för att kroppen inte ska ta skada... Nu skiter jag i vikt, jag äter och tränar och oavsett panikattacker rörande mat så ska det inte störa mitt nya beteende! Jag ska bli vän med mat igen! Kosta vad det kosta vill!!! Nu är det slut på alla dumheter!