Om ett år är jag färdigutbildad... Då har jag spenderat 3,5 år här i Örebro och kommer ut som färdig syrra... Rent ur en yrkesmässig synvinkel känns det som att hoppa utför ett stup, men i sommar har jag fått ganska mycket beröm för att jag är så duktig och alla tror att jag kommer bli en bra sjuksköterska! Så det är ju skönt iaf...

Men tankarna går nu åt vad man ska göra sen... Vart ska man bo, vart ska man söka jobb? Vad kommer hända lixom?

Att flytta tillbaka hem känns som att ta tre steg tillbaka, vill inte tillbaka till Eskilstuna, varför ska jag vara där hela livet när det finns så mycket annat att se och uppleva??? ... Karlstad, Gbg och Linköping lockar av någon anledning...

Karlstad för att folket är helt fantastiskt trevligt, staden är så mysig, det finns vatten och badmöjligheter mitt i stan, de har bästa nattklubben jag varit på, det är en lagom stor stad....

Gbg för att det är just Gbg och för att de har lite olika sjukhus att välja på med många specialinriktningar och för att det är en trevlig stad vid vattnet...

Linköping för att de har ett universitetssjukhus och ett ronald McDonald barnhus där man kan jobba extra...

Usch... mycket att fundera på ju... Tänk om alla bitar bara kunde falla på plats snart, mannen klampar in i mitt liv och barnen trillar på och jag får min efterlängtade trädgård med det lilla renoveringsobjektet att pyssla med... O jobbet jag trivs med i staden jag trivs i?!... Det vore nåt det...

Eller så skiter jag bara i allt svenssonliv och skiter i detta, flyttar till Thailand och dyker och har en liten sjuksköterskemottagning där jag kan lägga om sårskador och vätska upp magsjuka turister... Det vore nåt det...

Om man visste hur livet skulle bli och framförallt om man bara visste hur man ville att livet skulle vara.....  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...