Hej o hå... Mycket att tänka på inför resan till London... Oftast när jag reser så brukar jag vara lite lat och boka ett hotell iaf första kvällen samt transfer från flygplatsen.. Detta gjorde jag inte denna gång..

Så jag har spenderat timmar på nätet för att hitta ett boende som känns bra och just nu spenderar jag timmar med att hitta bästa sättet att ta sig från flygplatsen till hostlet jag bokat in mig på... Det hade verkligen inte varit några problem om det inte var så att jag kom fram så sent på kvällen... Så allt hänger på en timma.... Alltstå är det mycket viktigt att mitt bagage kommer fort när vi landat då sista tåget går 1 timma efter att jag landat... Funderingen nu går åt att packa jäkligt lätt så att man bara har ett handbagage med sig och struntar i bagage... Men det är såklart svårt att packa max 5 kg för en hel vecka.. ja menar jag är ändå tjej...

Men det löser sig, i värsta fall går det ju taxi iaf, men känns ju tråkigt att lägga 700 spänn på taxi första kvällen... Och så känns det lite fånigt med, mer spännade att resa obekvämt!

Men det löser sig nog... Det här känns verkligen som MIN resa, och den börjar redan på eskilstuna centralstation... :P Ingen skjuts till arlanda och avvinkande och pussande och kramande.. Det är Iskallt jag som ger mig ut i världen....

Och mamma är lika orolig som vanligt och bannar sig för citerat "att hon uppfostrar ungar som är så jävla modiga"..  Min åsikt är att hon borde vara stolt istället.. Fast det är hon nog iof bakom den där nervösa masken.. =)

Nu är jag hemma i hemstaden igen... I mamma o pappas hem och trängs med dem och lillebror... Detta är på sätt o vis trevligt och mysigt... MEN det som stör mig är att jag faller in i rollen som storasyster Duktig... Städa upp, diska, hjälpa bror med mat, rasta hunden... Hallå?! Kan man inte få bli lite ompysslad när man kommer hem?! Jag är faktiskt inte storasyster Duktig längre, eller jag vill iaf inte vara och försöker verkligen att inte falla in i den rollen... Ja menar jag är Malin, familjemedlemmen som är hemma minst under året... Hade ju varit trevligt om man hade känt sig mer som den hemvändande efterlängtade dottern och inte som "Men storasyster är duktig, hon gör det där... "

Konstigt egentligen hur våra syskonroller styr hur vi är, blir och känner oss.. Och hur det styr vilka förväntningar som finns på oss, jag har alltid förväntats vara duktig... Vilket bara lett till att jag alldeles för ofta känner mig otillräcklig... Min syster däremot hon bara flyter med och är... Och min bror ja inte vet jag.. han är nog för det mesta rätt servad och bortskämd, typisk lillebror... Och jag jag blir inget annat än storasyster duktig!

*suck*