Nu börjar den krypa på igen... Höstångesten!

Jag försöker leta saker med hösten som jag tycker om, men det finns inget, absolut INGENTING som jag ens kan gilla lite med hösten...

Ikväll när jag stod i duschen och frös kändes det som vinter, det spelade ingen roll hur varmt jag vred på vattnet, gåshuden hade bestämt sig för att stanna.. Så kallt var det, och ångesten kröp på..  Ni vet när man fryser sådär så att det värker i kroppen... Så som jag fryser hela långa vintern... Ska det vara såhär i massa månader nu!? Att man ska frysa konstant?!

Det slog mig oxå igår att det börjar bli mörkt igen, kvällarna är korta, nätterna så långa, mornarna så otroligt mycket tyngre att orka kliva upp på... Det lockar inte direkt med en morgonpromenad... När man slår upp ögonlocket och det bara är grått, grått, grått, grått utanför... Inga lampor i världen kan ersätta min älskade sol... Inga tesmaker kan konkurera med vattenmelon och jordgubbar... Inga jävla halsdukar kan ersätta känslan av sätta på sig en sval o fin solklänning... och ingenting är lika bra som på sommaren...

Och varför måste hösten/vintern/ våren vara så förbannat lång???

Jag frågar mig alltid hur jag ska överleva ännu en... Men gör jag det egentligen? För efter varje vinter måste jag starta med att ladda för att orka med nästa, för då är energin på nåt vis förbrukat... Är det att leva? Ne, jag är nog mer som björnar.. Jag går i ide... Hela långa vintern går jag på halvfart.. Och jag vet inte hur jag ska ändra på det...

Finns det nån som vet så snälla dela med er av tipsen! Jag behöver dem! NU... Hösten är nära!

 

Älskar hösten

8 augusti 2008 07:50

Sluta känna/tänka så mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...