Igår när jag gick hem från träningen kom jag att tänka på hur det kändes när jag var ny i denna stad... Minns att jag tyckte att det var svårt att hitta på Campus, alla hus på studentgatan är ju likadana... Jag minns oxå att jag tyckte att kyrkogården som man går förbi på vägen till campus var jäkligt obehaglig.. Nu passerar jag den utan att tänka... Minns oxå känslan av att vara på ständigt besök och att inte se staden som "hemma".... Sen fick jag två hem...  Och nu har jag "hem" och "hem till hemstaden..."

När jag flyttade hit såg jag staden på ett annat sätt, allt var främmande och jag hittade ingenstans, upptäckte nya saker överallt och hela tiden.. hittade säkra spår och vägar till saker och ting.. många gånger säkerligen onödigt långa... Men ändå! Nu hittar ja..nästan överallt på den sida av stan som jag oftast befinner mig på iaf! :) Nu känner jag mig inte längre som en besökare, nu är jag hemma...

Och lagom när denna känsla på riktigt infunnit sig så är det nästan slut på det, har spenderat 3 år här om 2 månader och har ca 5 månader kvar efter det... Sen då?

Som det verkar nu så blir det "Hem"- saker och ting händer och förändras och det lutar åt att det är hem till hemstaden som gäller... Vad som kommer hända där vet jag inte... Det återstår att se... För bara någon månad sen så var det inte Eskilstuna som stod på planen, men som sagt... Saker och ting händer och det känns som att det faktiskt kan bli väldigt bra... OCH Intensivvårdsutbildningen och barnmorskeutbildningen finns där, eller ja i västerås... Fast på MDH.... O det är ju bra... för det är ju oxå en plan som ska tas tag i...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...