Nu är det klart, efter mycket velande, många tårar, mycket prat och ångest så har jag kommit till beslutet att sälja min älskade katt...

Satte ut en annons på blocket igår och har sedan dess fått fyra svar varav tre verkar jättebra... De som har skrivit verkar verkligen intresserade av just Cesar och de kan erbjuda hem där han får vara både ute och inne...

Och jag kommer att sakna ihjäl mig efter honom första tiden, mitt hjärta kommer att brista när de hämtar honom... MEN, han kan nog få det väldigt, väldigt bra! Och det är det viktigaste!! Och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag sover hos V eller för att jag inte har tid att vara hemma när jag kommer att pendla mycket och jag behöver inte jaga kattvakt så fort det är nånting!!

Och förhoppningsvis får Cesar stanna på det ställe han hamnar på nu ända tills han blir gammal och somnar in... Förhoppningsvis har han då fångat ett par möss och lekt i skogen, i frihet.. På ett sätt som jag inte kunde erbjuda honom...  Och det känns bra, jag tror att han får det bra! Och jag hoppas att de som får honom kan älska honom precis lika mycket som jag gör!!!

Trodde nog inte att det faktiskt var möjligt att älska ett djur så mycket som jag verkligen gör med Cesar... Men så var det och så är det!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...