Fick igår reda på att vi har en möjlighet att skriva omtentan i läkemedelsberäkning, IDAG! Härligt, jag som hade hoppats på att i lugn och ro hinna gå igenom allt och lära mig allt kalasbra, nu sitter jag här och panikpluggar (ok, tog en break för att skriva av lite frustration just nu bara)... Fick lov att skjuta upp mitt examinationsseminarie i akutsjukvård till nästa vecka, tur för mig att jag jobbar C-tur just den dagen så jag kan vara med! Hur som så blir jag tokig på detta, läkemedelsberäkningen kräver 100% rätt, man har inte råd med ett slarvfel vilket innebär att det är fullt fokus som gäller... Har gått igenom förra tentan för att kolla vad jag kuggade på, massaprocent/volymprocent, hade även dålig koll på hur man räknar ut dropptakter, men det har jag övat så det borde sitta nu iaf... så nu ska jag slita lite till med procenten innan jag går upp och gör en vild chansning på att klara detta....

Hoppas även på att resultatet från den förra omvårdnadstentan kommer idag eller snart iaf, vill ju veta om jag måste skriva om på den i höst eller inte... det var som sagt en skum tenta, svårt att avgöra vad resultatet kan ha blivit, men hoppas på ett G iaf... (eller ett VG såklart :P- men ett sånt resultat får man nog inte efter 2 dagars plugg... )

Blubb... tentan gick inte! Hade ett fel! Så det blir till att skriva om! Men men, dax att ta tag i fredagstentan nu ist! ca 40 sjukdomar med symptom, behandlingar och andra omvårdnadsåtgärder att ha koll på.. Weeeiiii.... Bara att sätta igång! Funderar på att lämna datorn i örebro när jag åker tillbaka till Tuna igen så får jag lite ro att plugga!  Var riktigt skönt att komma hem till familjen igen faktiskt.. Behövde det!

Denna vecka blir alltså projektet plugg högst upp på listan samt att ta tag i att börja jogga igen! Och så blir det shakar till mat, fick panik i bikinin när jag solade på landet igår så... Så får jag väl försöka klämma in nån dejt med vännerna där hemma när jag för en gångs skull är i stan!

Jaja... nu får det bli en sväng förbi biltvätten och så ska jag handla en liten blomma till min handledare innan slutbedömningen! Sen bär det av till tuna för en joggingrunda och sen en sväng ut på ranchen och slå lite bollar! Sen får vi se vad som händer! Plugg, fika, promenad med nån kompis kanske?!

*suck* Vet inte vad jag gett min in på om jag ska vara helt ärlig.... hur ska jag någonsin klara av det här jobbet?  Just nu känns det som att hoppa från ett stup att gå ut i arbetet på riktigt nästa sommar! Jag klarar det inte.... Just nu skulle jag aldrig klara det! Och jag vet fan inte vad som blir skillnad om man ska tillbaka i skolbänken och skriva C-uppsats heller.. tror inte det ger mig särskilt mycket mer i arbetet faktiskt.... Usch, vad har jag gett mig in på.. om jag bara valt att fortsätta städa eller nåt...

Fast då skulle jag nog bara bli bitter! De blir det verkar det som, tror alla som stannar på ett ställe för länge blir bittra, de blir bittra för att livet inte blir roligare än så! Så därför tänker jag obittra mitt liv! Och får jag bara öva lite så kommer det att bli bra, jag hoppas det och jag tror det!

Vissa dagar är bara tunga, vissa dagar förstår jag varför vi ska ha högre löner! Dagar som denna, när det bara är kaos, när det är 4 patienter som ska skrivas ut och 3 som ska skrivas in och det bara är ett rent jävla skit! Så rörigt att oavsett hur många personal men är så går ingenting ihop!

När man inte hinner tänka, när handledaren (inte min ordinarie) agerar satkärring och verkligen inte har tid med en.. När hon anmärker på allt och inte vill lämna över något! Så känner man sig bara så totalt överflödig och man inte ens vet vart man ska ta vägen eller vet vilken del av rummet man ska våga stå på...  Och så måste man vara professionell, man får inte falla ur rollen som sjuksköterska, allt handlar om patienten och dennes behov! Sina egna tankar, behov och funderingar måste stängas av fullständigt!

Hursom så slutade denna dag för mig på det sätt som den slutat för många sjuksköterskestudenter tidigare... Med tårar i medicinrummet!  Jag menar tillslut blir pressen rätt hög, man blir bedömd i allt man gör och när man inte gör nåt där så är det bara plugg som gäller och orkar eller hinner man inte med det så har man dåligt samvete och känner sig som en dålig student! Så gick hem och ringde mamma, kunde inte ens presentera mig bara grinade... hehe... illa att ens mamma känner igen ens gråt egentligen, betyder det att man är en låg person eller? :P

Men det blev lite ljusare iaf, hade fått ett mail om att jag fått en ny lägenhet, även denna på campus, lite liten är den, bara 27 kvm men den kostar iaf 1600 mindre i månaden än min och det är inflyttning 15 juni! Detta innebär att jag spar drygt 4000 kr över sommaren och så slipper jag flytta efter jul igen... Och framförallt så kan jag behålla min älskade sambo! Men har ju lovat att hyra det där andra studentrummet, får prata med S innan jag bestämmer mig...

Nu ska jag slänga ihop lite käk sen sla jag slänga mig iväg in till stan och slita lite på spinncykeln innan jag stupar i säng! Strejkar plugg ikväll, pallar inte! Vet dock att jag borde med tanke på att jag har bokat morgondagen på strömpis och helgen i tuna...  Fy fan, har verkligen ingen tid över att bara leva på! tänk att det ska vara så svårt att få ihop allt....

Om jag fick önska en sak nu så vore det att dygnet hade 10 timmar extra! Då skulle jag kanske hinna allt jag måste hinna med, då kanske inte allt utöver skolan skulle kännas som något jag inte har tid med och kanske skulle jag kunna unna mig att göra saker som jag tycker om oxå... Typ shoppa lite och träna.. Eller åtminstonde saker jag verkligen behöver göra, men inte hinner, typ tvätta och städa... 

Kanske borde jag gått upp kl 7 imorse och städat lite, men då var jag för trött och blev kvar i sängen till kl 8.30 ist! O nu har jag dåligt samvete för det, fatta vad jag kunde göra på den tiden?! Och nu ska jag strax vara iväg och utbildningsbevaka lite (nåt som jag VERKLIGEN INTE har tid med, utan bara måste göra för att jag borde!) Sen blir det direkt till praktiken, hemma vid 23 ikväll, upp kl 5.15 imorgon och iväg till praktiken igen, sen blir det träning, kanske en öl med tjejorna på nån uteservering på stan o sen hem, förhoppningsvis hinna plugga lite, sen upp kl 5.15 på fredag igen, praktik, träna... tvätta och städa (en fredagkväll?! vadå liv lixom?) Sen upp kl 5.15 på lördag igen och iväg på praktik och sen ut med tjejorna och ha lite skoj... Söndag måste jag vara så pass i form att jag orkar plugga lite, till tentorna som är på G snart och såklart den där förbannade smärtuppgiften.. 

*Suck* När ska jag hinna äta och sova??? De kommer få lägga in mig som patient innan jag ens tagit examen om det fortsätter såhär tror jag...

Men hur gör man när man säger stopp och nej?? Och vart får man energi när man inte har nånstans att fylla på den och de källor som finns har man inte tid med?!

Ne, fy fan för detta... Skönt att den här terminen snart är slut!

Patienten: Kan du blöta en handuk till mig som jag kan lägga på pannan, jag har sådan huvudvärk..

Patienten fortsätter: Ja, så skulle jag vilja ha vanligt vatten såntdär Vichy är så bubbligt...

Jag: Ja, men Vichy vill du väl inte ha på pannan???!

Ja, det var just det där med patientbemötande... Inte en tanke bredare än att vattnet skulle vara på handuken... :P Nu blev ju denna situation väldigt rolig... Men lite pinsam med me tanke på att jag faktiskt såg framför mig hur hon setat med en handuk Vichy i pannan tills vi kom!

Men den bjuder jag världen på!

Åhhh... det är så synd om mig, jag har ont i precis hela kroppen och nästan utanför den med... :( Har legat på soffan o i sängen hela dagen, inte kunnat äta nånting, mest bara sovit! Har inte ens orkat titta på tv eller lyfta upp en bok.... O jag orkar knappt resa mig när jag måste heller... Det är sådna här dagar man önskar att man hade en människa och inte en katt till sambo... Nog för att Ceasar är mycket förstående och gärna vilar mellan mina knän, men hade ju varit underbart med någon som kunde fylla på vattenflaskan, massera den ömma ryggen lite och bara lyssa lite på gnället, tycka synd om en och framförallt agera värmedyna när man fryser... 

Och inte nog med det så är jag ju "Mrs. dåligt samvete för allt jag måste säga ifrån no.1" oxå... Så fånig som jag är ringde jag till pappa kl 6 imorse och snyftade och frågade om man kunde sjukanmäla sig... han ansåg att om man mår som jag verkar må så borde man inte ens fundera på saken.. men det gjorde jag och snyftade lite till i kudden innan jag ringde praktikplatsen och sjukanmälde mig... Och kände mig jättedum, sen snyftade jag lite till över vilken dålig människa jag är som inte klarar av att vara frisk... sen somnade jag om och sov hela förmiddagen...

Men gud vad drygt det är att må såhär... O så fort man glömmer hur jobbigt det faktiskt är att vara sjuk på riktigt och inte bara ha "lågtrycks-migrän" även om det verkligen inte är nån hit det heller... Funderar på om det är stressen som sänker immunförsvaret, man hinner ju inte äta ordentligt, träna eller ta hand om sig på nåt vis.. kanske är det kroppens sätt att ge igen eller nåt... Men har sagt nej till allt för dagen iaf så nu fortsätter kvällen i soffan...

Skulle haft min första dag på praktiken, på infektionskliniken.. Har verkligen sett fram emot det och allt man kommer att få lära sig där... Och vad tror ni händer?? Jo igår började det krypa sig på, i tinningarna och ögonen... Huvudvärken!! Hatar huvudvärk.. tog 2 alvedon, tog en promenad, sjöng lite gospel, tog en promenad till... Sov.. och vaknade och det satt fortfarande kvar... Ingen hitt, smått illamående och med ett ordentligt tryck över tinningarna blev det lite frukost, en diklofenak och ytterligare vila i sängen... Hjälpte inte, dricka massa vatten och så kaffe och så lite alvedon... Ingen effekt.. det vinglar när jag går och illa mår jag och trycket släpper inte... testa lite lunch, mer att dricka... mörkt i rummet, datorn låter som en motorsåg, orkar inte lyssna på musiken nån skickar över msn, sätter datorn på ljudlöst på att slippa höra msnplinget... Datorn surrar fortfarande högt... Tar en dusch, hoppas det släpper... Icke... Kommer till ett slutgiltigt beslut efter mycket velande och övervägande... Jag tvingas ringa till praktikplatsen och sjukanmäla mig -Första dagen! OOOhhh.. det känns så illa!! Men vad har man för val, orka gå första dagen när det känns som om man går i en värld som gungar?! 

Ne, men bittert känns det, mycket bittert! Och jag blir irriterad på mig själv, klart jag inte kan hjälpa huvudvärken, men det känns så slappt att ringa och sjukanmäla sig...  :(

Inte nog med det så blir det ju inte bättre av att jag vet hur mycket jag borde göra... Plugga massor, träna, handla... Orkar inte, pallar inte... Sååååå dåligt!!! Får dåligt samvete när det blir såhär, gentemot mig själv och andra... :/ Dumt, dumt, dumt!