Skulle haft min första dag på praktiken, på infektionskliniken.. Har verkligen sett fram emot det och allt man kommer att få lära sig där... Och vad tror ni händer?? Jo igår började det krypa sig på, i tinningarna och ögonen... Huvudvärken!! Hatar huvudvärk.. tog 2 alvedon, tog en promenad, sjöng lite gospel, tog en promenad till... Sov.. och vaknade och det satt fortfarande kvar... Ingen hitt, smått illamående och med ett ordentligt tryck över tinningarna blev det lite frukost, en diklofenak och ytterligare vila i sängen... Hjälpte inte, dricka massa vatten och så kaffe och så lite alvedon... Ingen effekt.. det vinglar när jag går och illa mår jag och trycket släpper inte... testa lite lunch, mer att dricka... mörkt i rummet, datorn låter som en motorsåg, orkar inte lyssna på musiken nån skickar över msn, sätter datorn på ljudlöst på att slippa höra msnplinget... Datorn surrar fortfarande högt... Tar en dusch, hoppas det släpper... Icke... Kommer till ett slutgiltigt beslut efter mycket velande och övervägande... Jag tvingas ringa till praktikplatsen och sjukanmäla mig -Första dagen! OOOhhh.. det känns så illa!! Men vad har man för val, orka gå första dagen när det känns som om man går i en värld som gungar?! 

Ne, men bittert känns det, mycket bittert! Och jag blir irriterad på mig själv, klart jag inte kan hjälpa huvudvärken, men det känns så slappt att ringa och sjukanmäla sig...  :(

Inte nog med det så blir det ju inte bättre av att jag vet hur mycket jag borde göra... Plugga massor, träna, handla... Orkar inte, pallar inte... Sååååå dåligt!!! Får dåligt samvete när det blir såhär, gentemot mig själv och andra... :/ Dumt, dumt, dumt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...