Japp... Har ett tålamod på minus noll, det är så i botten att jag skulle kunna sätta mig ner på arslet och gapa för att disken inte diskar sig själv... Katten fick sota för det när han välte ut min kaffemugg här på morgonen, jag ignorerar honom fortfarande av irritation!

Jag är så stressad och upptrissad, pallar inte att ta tag i nånting, vet inte vad jag ska börja med när det kommer till plugg,tentan är imorgon och jag känner att jag skulle behöva en vecka till med att plugga och jag vet inte vad jag ska sluta med när det kommer till mat, vet inte vart jag ska ha tid över till träning.. Och jag blir knäpp... idag ska jag simma på lunchen och träna spinning ikväll, måste verkligen, håller på att krypa ur mitt eget skinn av rastlöshet! Och det värsta är att jag är så trött på att hålla på med allt detta själv, ingen kommer och hjälper mig med disken, ingen lagar mat eller ens brer en macka till mig, ingen kan torka upp mitt kaffe som blandas med bittra tårar, ingen tröstar min katt när jag är arg på den och ingen ger mig en kram när jag mest av allt behöver det! Och ingen säger att jag är duktig som pluggar som en idiot och ingen annan än jag själv säger att imorgon när tentan är gjord så känns allt lite lättare... Och jag är så trött på att bara vara jag, alltid jag, jag är tråkig, jag vill inte vara själv! Man kan inte krama sig själv så att det gör nån skillnad! Jag behöver vara två just nu!

 

maddlur

15 maj 2008 13:53

*kram*

Jag har exakt samma problem... men hey, det vet du ju redan. Ensamheten suger så är det bara. Men du är iallafall inte ensam!!!!!

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...