Det där är inte jag, människan som stirrar tillbaka i spegeln är främmande för mig... Kroppen är inte lik min, den där kroppen är otränad, magen är inte platt och slank... Benen är inte muskulösa, de är äckliga, fläskiga och de tillhör sådna där människor som är med i du är vad du äter...

Sakta låter jag blicken syna kroppen, det är med avsmak... Kläderna jag tog med in i provhytten förblev oprövade, en sån kropp ska inte kläs i nya kläder.... En sån kropp ska skalas fri från lager av fett....

Fösta impulsen var: Jag måste ha nåt att äta, fan mitt liv går åt helvete...  Klart ingen kan tycka om mig när jag ser ut såhär....

Nästa tanke var: det är av att äta du blir fet, du borde gå tillbaka till gymmet! Träna tills du kräks eller åtminstonde tills blodsmaken fyller din mun och tills kroppen inte orkar bära dig längre....

Jag gjorde ingetdera... jag klädde på mig och smet ut till cykeln och cyklade hem det fortaste jag bara kunde för att ingen skulle behöva se det jag just sett...  Sen drack jag en shake och borstade tänderna, för det som inte smakar fanns inte....

Fan helvetes jävla skit, Det där är inte jag.. Den där kroppen representerar inte mig, det är inte min kropp i spegeln! Min kropp brukar vara fast och vältränad, den brukar vara jag, den brukar vara min! Nu är det något jag dras med, som jag skämms över, som en pinsam åkomma som en synlig hemorrojd eller nåt... Ne.. Usch... Blä.... Fy och fan!