Det där är inte jag, människan som stirrar tillbaka i spegeln är främmande för mig... Kroppen är inte lik min, den där kroppen är otränad, magen är inte platt och slank... Benen är inte muskulösa, de är äckliga, fläskiga och de tillhör sådna där människor som är med i du är vad du äter...

Sakta låter jag blicken syna kroppen, det är med avsmak... Kläderna jag tog med in i provhytten förblev oprövade, en sån kropp ska inte kläs i nya kläder.... En sån kropp ska skalas fri från lager av fett....

Fösta impulsen var: Jag måste ha nåt att äta, fan mitt liv går åt helvete...  Klart ingen kan tycka om mig när jag ser ut såhär....

Nästa tanke var: det är av att äta du blir fet, du borde gå tillbaka till gymmet! Träna tills du kräks eller åtminstonde tills blodsmaken fyller din mun och tills kroppen inte orkar bära dig längre....

Jag gjorde ingetdera... jag klädde på mig och smet ut till cykeln och cyklade hem det fortaste jag bara kunde för att ingen skulle behöva se det jag just sett...  Sen drack jag en shake och borstade tänderna, för det som inte smakar fanns inte....

Fan helvetes jävla skit, Det där är inte jag.. Den där kroppen representerar inte mig, det är inte min kropp i spegeln! Min kropp brukar vara fast och vältränad, den brukar vara jag, den brukar vara min! Nu är det något jag dras med, som jag skämms över, som en pinsam åkomma som en synlig hemorrojd eller nåt... Ne.. Usch... Blä.... Fy och fan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...