Nu är jag jättetrött på detta... Det är andra gången under en och samma praktikperiod ( som bara är på 3 veckor) som jag är hemma och är sjuk...

Förra veckan var jag hemma 3 dagar med feber och jätteförkylning, nu är det magjäveln som spökar...

Trött blir jag!!! Så irriterande trött.... Ska det vara så svårt att hålla sig frisk? Jag har väl för f*n inte tid att ligga sjuk nu heller... Kommer ju efter, vill ju ta vara på min praktiktid...

*Suck*

Du är efterlängtad.... Stanna nu ett tag och värm upp våra frusna sinnen!!

Är just hemkommen efter en 1,5 timma lång promenad i detta solsken... jag njöt varje sekund, utom den då smältvattnet hittade in i mina joggingskor..MEN... Jag tog det med ro, våren är ju ändå på gång!

:)

Nu ska jag packa in mina böcker i bokhyllan jag äntligen fått ner från vinden!

För några dagar sedan bakade jag.. men har ännu inte orkat lägga in bilderna på de fina nybakta bullarna och bröden än...

Men här kommer de...

Vanilj och kanelbullar som jag ska bjuda på när praktiken är slut för att de varit så trevliga och snälla...

Samt ett fantastiskt gott morotsbröd med dinkel och solroskärnor i....

Inatt drömde jag igen, förstår inte vart alla drömmar kommer ifrån...

Hur som så vaknade jag panikslagen och frågade mig varför jag vaknade upp brevid V...

För i drömmen, den väldigt verklighetstrogna drömmen hade V gjort slut med mig...  Och jag blev först helt nollställd, sen blev jag flyförbannad och slog honom och bet honom i ryggen?! ( kände till o med bettet mellan mina tänder, riktigt äckligt)  I drömmen dumpade han mig när vi bodde på hotell med min familj och han dumpade mig bland diskställena på restaurangen vi åt på...

Jag vaknade rätt upprörd och skakade om honom, panikslaget....

M "V, vakna... vakna... "

V: *stön* "va?"

M: " Ska du göra slut med mig?"

V: " Va?  Nej!"

m: "Inte ens på restaurang?"

V: "Ehh.. Ne!"

M: " Bra..."

Sen somna vi om... Och denna stund fick jag ligga i hans armar, sicken tur ja har...

Och vi har varit ett par heeeeeela idag oxå... :)

Okej, så har jag gråtit en skvätt, tillsammans med en av sveriges Operadivor, Malena... Gratulerar och lycka till!!! :)

Tror att årets melodifestival har varit den bästa på länge, det var flera bra bidrag med i finalen och otippade bidrag kom riktigt bra placerat, nu syftar jag såklart på Caroline Af Ugglas.. Iof gillar jag låten, men inte hade jag väl tippat på att den skulle hamna tvåa i finalen... Jättekul!

Programledaren vet ja inte riktigt vad jag ska tycka om, men ikväll drog hon till en och annan grej som faktiskt var lite rolig iaf, annars tycker jag hon kan passera gränser och skoja lite väl banalt.. Men men...

 Nu är det över, bara att styra upp en schlagerkväll när eurovision går av stapeln dårå....

Pallar inte att leva i denna röra längre, imorgon måste jag göra en allvarlig ansträngning här hemma.. Allt är halvdant och halvklart och jävligt...

Har inget lyse i hallen ( lampan ligger på pallarna innanför dörren och väntar på att bli skarvad)..

Jag har inga gardiner i mitt vardagsrum (mor var generös nog att ge bort mina gardinstänger till syrran... )..

Matta saknas i köket..

 Spegeln får jag inte upp i hall/ arbetsrummet p.g.a att väggarna är för hårda...

I fyra flyttkartonger, osmakligt placerade runt om i lägenheten finns mina böcker, gjorde nämligen skohylla av mina gamla bokhyller, en standard rymmer ju tyvärr inte +40 par skor...

Så jag ska ha ner en lägre bokhylla från vinden som ska dela av sängdelen med soffdelen i mitt vardagsrum...

I min garderob ligger mängder av kläder på golvet och väntar på att få hängas upp, måste dock fixa en till garderob för att få plats med alla...

Som sagt.. har lite att pyssla med.. synd bara att man har så lite tid över... Min imorgon får det vara nog... Vill inte leva i missär längre!!! 

Käre gode gud!!!

Ge mig sommar....
Ge mig sol och bad och högklackat och sommarklänningar...

Ge mig sköna morgonpromenader, kvällspromenader...

Grillkvällar, kubbkvällar.. Timmar i solen...

Solbränna, morgonkaffe utomhus och solsken genom skitiga rutor...

Ge mig en snygg bikini och en trevlig badplats...

jag längtar så mitt hjärta brister...

Käre gode gud, ge mig åtminstonde en hint om att den kommer...

snart, helst nu...

Den första mars i år "fyllde" min blogg 2 år...

under dessa två år har 13860 unika besök gjorts... Det tackar vi för! :)

Satt idag och gick igenom lite inlägg... Många har man med sig i hjärtat på så vis att de fortfarande gör precis lika ont när man läser dem som när man skrev dem.. Vissa har jag glömt!

Vissa inlägg är jag mer stolt över än andra...

När jag startade denna blogg var jag djupt olycklig... Hade gått igenom en stor händelse i mitt liv sommaren 2006, nåt som kom att förändra mitt liv, nåt som gjort mitt liv lite annorlunda från många andras liv... mitt i det traumat klev (vad jag trodde då var) mr. Right in i bilden och sög fullkomligt musten ur mig.. Jag var trasig, ledsen, deprimerad, självdestruktiv, olyckligt kär, panikslagen och ångestladdad.. Och bloggen blev en avlasningsplats, där jag kunde spy ut många känslor ( långt ifrån allt!) men en del...

Under dessa år har tre saker haft stort fokus, vikt/ träning, relationen till det motsatta könet och universitetslivet och tankarna kring utbildningen och yrkesrollen jag nu snart ska vara redo att kliva in i... Samt reflektioner över känslor som egentligen är naturliga i livet...

Om jag för två år sedan krälade i nån grumlig lerpöl, långt nere i en brunn.. Så står jag idag bredvid och ser på den med distans och ser att kring den har det vuxit upp grönt gräs och i det gröna gräset står jag nu och ser på det tomma svarta hålet och längtar inte tillbaka...

ikväll har jag tittat lite närmare på de gamla inläggen och hittat några texten/stycken/ meningar som jag tycker om eller som på något vis berör mig fortfarande och som väcker starka minnen...

Men det är mina ord.. Och det är ord som i mitt liv en gång var viktiga att få använda och få ur mig...

Citat;

"Åhhh, jag faller, jag faller, jag faller och jag faller så otroligt hårt och fel... Men vem sa att det skulle vara enkelt? Önskar bara att du nångång skulle kunna falla och landa bredvid mig så vi kunde resa oss tillsammans..."

"Och nu spyr jag kritik över mig själv.. sätter fingrarna i halsen för att inte missa nåt... nåt skvalp på botten... nåt jag kanske trodde var bra.. Vart tog min självdistansvägen? min självkontroll? Min integritet? Min känsla av att jag har ett värde på riktigt?? Rensar kroppen på det, för att duga...

Men det kommer aldrig räcka till och allt blir så fel.. för din skull gjorde jag allting fel..."

                                         ..................................