Ett år, idag..12 juni 2006 förändrades mitt liv...

Efter att hela våren varit fylld av tårar och mardrömmar och tankar på OM...

Så växte såsmåningom OM till ett: JAG MÅSTE; FÖR ATT VINNA LIVET TILLBAKA...

Tänker inte gå in på vad som hände.. men den soliga dagen i juni förändrades mitt liv..

 Efter tre veckor av fruktansvärd ensamhet och sorg... I min cell... Eller ska jag säga år, för de tre veckorna var bara det jag trodde var målsträckan....

 Och jag var redo... Och så peppad på att erövra världen, mig själv, alla som tittat en gång för mycket eller sagt för mycket...

  För första gången i mitt liv var jag mer än en skadeskjuten fågel...

 För första gången i mitt liv hade jag frihet och inget som stod i vägen för att leva...

 Det är den största gåva jag fått...

Men också den största sorgen...

Jag tvingades söka på nytt, sökte febrilt efter lyckan som jag så länge väntat på.

Fasaden åkte på inför världen, ingen får se vad som sker på insidan.

Ingen får se insidan bakom fasaden.

Ett leende och den "nya", "fina" fasaden är vad världen ska få möta nu...

Trodde som alltid annars inför de stora ingreppen att Nu, Den här gången...     

Nu blir jag som er, som dig, som alla andra... Men det blev inte så....

 Det blir aldrig så...

Och nu har det gått ett år och jag känner mig mer trasig än någonsin innan...

Men det får jag inte visa, för jag ska ju vara så förbannat tacksam för att det är så mycket bättre... Men det är inte bättre....

Det är bara falskt...Det är bara yta och fasad och inte är det bra heller...

Så... grattis på ettårs dagen, Malin.... Enjoy your life...

Livet blir aldrig som man tänkt sig.... men de säger att det kan bli bra ändå... och jag fortsätter vänta....  

 Stilla drömmar

Om en ny tid

En tid när jag

Blivit befriad

Från bomull

I luftrören

Ångest

Att kunna gråta

Vore frihet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...