Okej... Nu tänker jag låta lite bitter och pessemistisk, men det skiter jag i.... Men vafan, kan inte folk vara lite mindre kära bara?

Jag känner mig helt övergiven... Knappt nån som ringer eller vill prata längre... Alla går i sin bubbla med sin nya "favorit på hela jorden"...

Och ja jag erkänner, enda anledningen till att jag skriver såhär är för att jag är avundsjuk... Jag vill också vara lite lyckligt förälskad för en gångs skull....

 Nu är det fan länge sen jag hade nån att vara tillsammans med, nån som älskar mig tillbaka och som jag också älskar...

Är trött på att alla nykära bara försvinner... De är som bortblåsta... Sitter och kuckilurar och planerar en fantastisk framtid ihop...

Jag vill med... Vill också planera min framtid, dela min framtid, älska i min framtid.... Vill ha en framtid av värde och nån som bryr sig lite om min framtid med och inte bara jag själv med mitt giriga ensama sinne...

Ne, kom tillbaka alla nykära... Jag saknar er- för ni försvinner...

Och jag avundas ert pirr i magen, ert leende på läpparna och era fyllda hjärtan... Men mitt är så tomt utan er nu jue....

Usch vad det är värdelöst att vara singel... så förbannat värdelöst!!

Särskilt när man inte får festa ens, jäkla mediciner... varför jag??

Varför jag?? Alltid jag och aldrig är det bra....  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...