Ja det är tur att det inte händer så ofta som sagt... Men nu har det inträffat igen, jag ligger däckad med feber o kan knappt svälja, stackars stackars mig... :P  Det är konstigt att man alltid glömmer hur det känns att vara sjuk, när man är frisk så tänker man ju inte på det o så skrattar man lite åt de som ynkar över det, men ne... det är verklien hemskt! Iof har jag haft hög feber o frossa i snart ett dygn, vilket kan förvärra saken något, hade nog inte ynkat så mycket om det bara varit halsen o näsan som krånglat... Men men, det är som sagt tur att det inte inträffar så ofta!

En annan sak som är tur att det inte inträffar så ofta är att lärare blir mördade på universitetet. Idag kom det ut nya uppgifter om att det var ett politiskt dåd, vilket känns lite tryggt för en annan.. Men för jävligt egentligen, vart är vår värld egentligen på väg när forskare inte kan få forska ifred?! Jag blir så jäkla förbannad, jag menar forskning är skitviktigt av många olika anledningar och att de ska leva under hot av grupper som inte vill att sanningen ska komma fram är hemskt. Visst forskade han i ett känsligt ämne,folkmord, och visst finns det säkerligen massa politiska åsikter kring detta, särskilt i de länder där det inträffat och faktiskt fortfarande inträffar! Men det är ju jätteviktigt att denna forskning får fortsätta och han ska ha all heder att han vågade fortsätta trots hotbilden, detta gäller såklart alla andra forskare som vågar skriva om sådna känsliga saker! Men det skrämmer mig endel! Det skrämmer mig att det finns sådna trångsynta jävla idioter där ute som är kapabla att mörda! 

Är det meningen att man ska vara rädd för livet och människor man möter i det???!!! Är det meningen att man inte ska kunna gå till jobbet och känna sig säker?  Jag vill inte tro det! jag vill tro gott om alla människor och jag vill tro att en dag kommer mänskligheten att leva i harmoni.... Men visst kan det vara en naiv tanke o visst kan det vara väldigt långt fram i tiden.... Men man får inte ge upp hoppet och om alla hjälps åt så kanske.... kanske??!?!

 

Annie Lindwall

8 mars 2010 19:52

du är jätte fin!

http://annielindealle.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...