Och jag gillar egentligen julen, tycker om att julstöka och njuta av mat, lugn och umgänge... Umgänget är särskilt viktigt på julafton, då vill man vara med folk som betyder nåt och man sänder tankar till dem man inte har med sig just då, men som man kanske önskar fanns brevid... I år kommer jag att tänka på farmor och alla mina vänner!

Men några som jag alltid tänker på i dessa tider är alla ensama där ute.

 För de är nog fler än vad vi tror... De som inte får några julkort skickade till sig, som inte får höra "god Jul!" från någon annan än damen i Närbutiken och som köper en felix-korv med risgrynsgröt och en microtallrik med julmat och kanske en liten bit skinka.... De som inte behöver köpa några klappar till någon annan, de som inte får några klapp'
ar från någon... De som förknippar julen med ensamhet och ångest som stänger in sig i sin lägenhet och skämms över sin ensamhet. Kanske slutar de kvällen nerbäddade kl 21 med tårar strömmandes ner för kinderna?! Eller som super sig för fulla för att klara av att fira och ens tänka på vilken dag det är... Vad vet jag, annat än att jag spenderat julaftnar gråtandes för att alla inte har det lika bra som jag och skuldkänslor över att jag fått så mycket fina paket och grejer och för att jag har det så bra! Har slutat med det nu och försöker njuta och vara tacksam över att jag har det så bra istället men samtidigt ha i baktanken att det finns många ensama där ute... Och ensamhet måste ju vara det värsta som finns och hur uppenbar blir inte denna runt jul?! Sanningen är att självmord och självmordsförsöken ökar drastiskt kring storhelgerna, kanske just på grund av detta. Så varför bjuder man då inte in sådna man misstänker firar julen i ensamhet? Jag tror inte att jag vet någon som spenderar julen på detta sätt, men visste jag det hade jag sträckt ut en hand.... 

En utsträckt hand mot någon kan faktiskt vara den enklaste men mest betydelsefulla julklappen man kan ge...  

Och alla ni därute, när ni vräker er i presenthögen och klagar högljutt över hur mycket mat ni ätit, skänk en tanke till alla de som inte är lika lyckligt lottade som er och våga erkänna tacksamhet!

-Jäkla tradigt och pretto det här blev då.. men jag hoppas att budskapet når fram iaf!!

Det här kan inte vara normalt...

Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag skulle kunna sova hur mycket som helst... Och på denna trötthet så är jag helt passiv, JAG?!!??! Jag är ingen passiv människa, snarare tvärtom, alltid engagerad i nåt och i det mesta och jag är inte tjejen som bara skiter i saker utan jag gör nåt åt det och sköter det jag förväntas och borde sköta... MEN, jag skiter i allt just nu, vill helst bara ligga i min säng och sova o sova och sova... Det är inte normalt! Och det värsta av allt är, att jag inte bryr mig.... :S Jag skiter i lektioner och föreläsningar och träning o allt vad det är... Jag orkar inte bry mig.. Är det inte underligt?? känner verkligen inte igen mig själv såhär... Och jag bara väntar på att nån ska slita tag i mig och skaka liv i mig igen.. För om det får fortsätta såhär så kommer ju allt att gå åt helvete och det är ju inte direkt planen.... :(