Okej, jag erkänner!
Jag är så jävla lat!!!

Från att ha varit värsta träningsnarkomanen en gång i tiden, med en kropp som var stenhård och en aktiv träningstid på ca 13 timmar i veckan, har jag numera blivit en jävla soffpotatis!

Jag SLÄPAR mig till träningen ca 2 gånger i veckan.. Men det är så jävla motvilligt!!

Jag hittar alla ursäkter för att slippa träna ( eller det gör ja nog inte förresten, jag orkar bara inte släpa mig iväg)...

Har kommit ur alla rutiner sen jag gick in i detta förhållande, för det finns inga rutiner i mitt liv längre.. jag pendlar fram och tillbaka mellan två städer, jag är hemma vissa måndagar, andra inte, jag är hemma vissa fredagar, andra inte.. ja ni fattar!

Om två veckor flyttar jag! Om två veckor MÅSTE jag försöka få in rutiner i mitt liv igen! Om två veckor måste jag ha rutiner som gör att jag tränar iaf 3 dagar i veckan! Och så är det ta me fan bara..

Håller ju på att förvandlas till en strandad sjöko som det ser ut nu!
Och hur jävla bra passar en sjöko i en bikini`????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...