Mötte pappa på gården när jag kom hem från träningen... (ja, för tillfället bor vi i samma hus!)

Med mig hade jag en liter mjölk, en Vanlig mjölk, som väldigt laktosintolerant frågade han lite försynt vad jag skulle göra med den, eller om det var pojkvännen som drack den...

Tänk vad enkelt det hade varit att bara hålla käft och behållt lite  värdighet, men jag är värdelöst dålig på att ljuga och kläckte såklart ur mig sanningen...

Den pinsamma jävla sanningen att jag än en gång är pank!

"Jag hade inte råd med laktosfrimjölk, hade bara 20 kr kvar o var tvungen att köpa lite pålägg med...."

Pappa sa ingenting.... Tror han skämms över mig!

Och Jag SKÄMMS över mig, så jävla dålig är jag som inte har några pengar kvar...

Nu vill jag helst bara lägga mig ner en stund och gråta för att det är så jävla pinsamt!!!! Jag hatar det här, jag hatar att vara student och inte jobba massa extra på fritiden...

JAG BARA HATAR DET!!!!!

Jävla snåla skit CSN, jag kommer ju att betala tillbaka lånen, varför kan jag inte få leva värdigt då?!

Nu ångrar jag bittert mina nya vårskor (som jag verkligen behövde), mina nya byxor och trosor (som jag oxå verkligen behövde), de två flaskorna med vin jag köpte i helgen för att mysa med karln ( de behövde jag inte) För att inte tala om den fina Gerberan som står på mitt köksbord och som ger mig lite vardagslyx.... De 789 kronorna hade jag behövt nu!!!

Jag har inte råd med vardagslyx, jag har fan inte ens råd med vardagsliv och jag har inte råd med hela trosor eller hela skor heller!

Men det kommer aldrig att gå in i min lilla lilla ärthjärna!!!

 

maddlur

17 maj 2009 21:17

Å, jag vet hur det känns!!! Jävla skit CSN!!!! Å jag har två år kvar av detta pengahelvete... *suck*

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...