Av mitt eget gnäll.... Jag tröttnade helt enkelt på mig själv!

Som föregående inlägg så trist beskriver så är jag skittrött och allmänt jättestressad... Efter att ha skrivit det inlägget insåg jag att gnäll inte gör någon skillnad ( eller såklart jag visste det innan... )

Hursom så tog jag tag i saken och nu är lägenheten städad.... på bänken i köket står ett galler med nybakt bröd på nedkylning och tre matlådor med nyttig broccoli och squash-paj.... I hallen står en väska färdigpackad inför morgondagen då jag sover över hos L-M i örebro...

 Funderar på om jag skulle ta tag i projektet "Att få upp tavlor på bra platser" eller om jag ska plugga lite eller vänta på att K ska ringa och eventuellt ta en liten promenad såhär på kvällskvisten eller vänta in min kära pojkvän och bara mysa ihop mig med honom framför tv´n...

Vad jag än bestämmer mig för så kan jag göra det med gott samvete för nu har jag faktiskt varit lite duktig och effektiv!

Tankarna far i huvudet, det värker när de slår mot skallbenen där på insidan...

Tröttheten i kroppen är tung, kroppen väger, orkar inte använda den rätt, orkar inte slita på den eller ens träna upp den...

Jag är så trött.... Och jag har så mycket att göra...Så många borden och måsten och jag orkar inte.. är slut, är så trött att jag inte orkar någonting.

De säger att jag måste ta hand om mig, men när ska jag hinna det?

De säger att allt ordnar sig, mm.. visst har visst 200 spänn kvar till löning, och ne, det är ju inte det minsta stressande...

Borde plugga men huvudet vill inte ta in mer idag, borde städa, min lägenhet har grott igen fullkommligt...

Borde träna, inte så att fettvalkarna minskar kring midjan som det är nu...

Borde äta bra, men när finns det tid över till att laga mat?

Borde sova, men när ska jag då hinna plugga?

Borde umgås med vänner, men jag orkar inte... Är trött i huvudet när dagen lider mot kväll och lusten är inte där...

just nu orkar jag inte mer än bara det jag måste orka med för att inte livet ska gå käpprätt åt skogen....

men det är slutspurten nu, bara några futtiga veckor kvar och sen är det över... ja, nästan iaf... Då är det dax för nästa utmaning, men det blir bra...

Allt blir bra, bara man hinner med.... jag måste hinna med mitt liv....