Är nöjd ikväll... ler här för mig själv!

Har haft avslutningen med vår ellen-grupp ikväll...

Det var jättekul... Tjejerna verkade helt klart roade och nöjda...

Känns som att vi fått ut vårt budskap och att vissa av tjejerna anförtrott oss saker känns oxå bra... Det måste ju peka på att vi tas som förebilder och att de känner att vi är att räkna med och att det går att lita på oss...

Vi har gjort nånting värdefullt, både för oss och för dem...

En mamma som jag mötte när vi släppte av tjejerna ikväll sa att det hade varit jättebra... Känns skönt att höra från de vuxna oxå..

Att de tar det vi gör på allvar och ser att det är något viktigt och meningsfullt.... Och framförallt att det gör skillnad!

För det gör det... Det är ett projekt som verkligen stärker tjejer... Och det känns viktigt... Önskar att jag hade fått delta i ett sånt här projekt när jag var 14 år... kanske hade livet sett lite annorlunda ut idag då...

Men är hur som helst, är grymt tacksam för att jag valde att göra det här... Det har gett mig så otroligt mycket... Och jag vet att det låter så jäkla tradigt när jag skriver det här.. Men det känns bara så bra!!

Och lite vemodigt för att det plötsligt är slut nu bara....

Kommer att sakna det faktiskt...

Men men..... Annars har jag lämnat in min hemtenta idag.... Så förbannat jäkla skönt är det enda jag ärligt kan säga om det... gick säkert käpprätt åt skogen, men inne är den iaf... Och nu tänker jag för första gången på väldigt länge unna mig att slå på en trevlig film och bädda ner mig i min säng, med ett leende på läpparna och ett gott samvete... =)

Det svåra är inte att spara ihop pengarna till det eller att boka biljetten...  Det svåra är inte att våga lämna tryggheten bakom sig och veta att det är långt kvar tills jag får se nära och kära igen... Det svåra är inte hemlängtan som kryper sig på en ibland..  Och det svåra är inte att inte förstå språket eller att möta ett nytt klimat och en ny kultur... Det svåra är inte heller att däcka i en magsjuka eller att simma vilse under dykturen.... Det är inte att bo skabbigt, att äta mat som smakar konstigt eller att åka moppe i en trafiksituation som är utom kontroll...  Inte heller är det att råka klappa en rabiessmittad hund eller att hålla ett aidssmittat barn i handen... Det svåra är inte att bo mitt ute i ingenstans..  det svåra är inte att vänta i en evihet på en buss, som man inte vet vart den ska ta en, eller att chansa på att taxichauffören kommer att köra en rätt...  Der svåra är inte att se barn och familjer sova på gatorna eller att se tiggare med utsträckta händer och trasiga fötter... Det svåra är inte att inte veta vem man kan lita på eller inte... Det svåra är inte att ingenting är som hemma....

Det svåra är att komma hem... Att inte känna rastlöshet när man är på hemmaplan igen.. Det svåra är att inte få uppleva, att inte få känna och se allt nytt, att inte få möta en annan kultur och ett annat klimat... Det svåra är att veta att på andra sidan jorden är inte folk lika lyckligt lottade som jag som faktiskt har tak över huvudet, isolerade fönster, mediciner mot typ allt, möjlighet till skolgång och jobb och som går till ett gym renare än deras sjukstuga....  Det svåra är att tvinga sig själv att känna ro i det som är hemma, och inse att jag kan inte göra mer än att hjälpa just så mycket som jag gör... Det svåra är att ha ett annat perspektiv på hur livet och världen utanför sveriges trygga gränser kan te sig...  Jag vet hur det ser ut, jag har sett det med egna ögon, inte genom tv 4:as faddersatsning... Och det är svårt att vara här och se på och inte känna längtan till att vara klar här så att man kan åka och hjälpa på plats,  Utanför glamouren och Agneta Sjödins snygga klänning och påklistrade leende- som påminner oss om hur materialistiska vi är, hur allt här bara handlar om yta och hur det är "fint och duktigt" det är att hjälpa till från soffan...( titta på de svältande aidssmittade barnen medans vi mumsar på pizzan och lördagsgodiset till direktsändningen...)   - hjälpa från soffan är iof självklart bättre än att inte hjälpa alls såklart!

Och det svåra är att inse att här hemma är allt alltid som vanligt.... Tryggt och rent och på utsidan rätt perfekt...

Men här är det så mycket yta och värdet har försvunnit i det lilla... Här har vi glömt att man kan hjäpa en främling utan att få betalt för det, här har vi glömt att det finns värde i annat än bara saker och kläder... Här har jag det bra till ytan... men den riktiga lyckan och lugnet i själen, meningen med att leva och uppleva livet fullt ut,  den upplever jag borta... Även om jag ibland kan trivas rätt okej med min vardag med... :)

är en våldtäkt... kom ihåg det!

 - pratade om gränssättning och sexuella trackasserier med ellengruppen igår, otroligt viktigt ämne...  Ingen har rätt till min kropp om jag inte honom tillåtelse till det... Viktigt att komma ihåg... Viktigt för killar att få höra....

Jaja... utöver det då.... Känns fortfarande rätt tungt med det mesta.. men har lite saker att se fram emot nu iaf, det är iaf positivt... Måste söka allt det bra nu, annars kommer det att bli svart igen och det vill jag inte.. det får det inte bli...   Har börjat äta nu iaf, tror det är bra, hoppas det! Orkar inte hålla på, min kropp är som den är, den är inte smal, men den är inte fläskig heller, har ett bmi som räknas som normalt och Medium på kläder är ingen katastrof och o jag får väl vänta på en kille som gillar min kropp och mig bara helt enkelt... de finns, det vet jag iaf... Men det ligger inte i kroppen, det ligger djupare och det är där jag måste börja.. har insett det nu.. och börjat... har nått ändpunkten... gått igenom transiktion och snart är jag på väg att börja på det nya... så det så...

Okej, funderar lite på vad jag skulle kunna göra för världen just nu.. Brukar vara engagerad i nåt typ jämt.. är det inte djurens rätt eller amnesty så är det rädda barnen eller globträdet... Helt enkelt, är en sån människa som gillar att engagera mig.. Och jag gillar att hjälpa och vara med att framföra en åsikt till världen... Tror inte att jag kan hjälpa alla, men kan jag förändra livet för nån så är jag helt klart nöjd...  Och nu funderar ja dock på ett lite mer ekonomiskt engagemang... Mamma o pappa har alltid haft fadderbarn i andra länder, önskar att jag hade råd med det med, men tror det kostar 200 kr/ månad och det är lite väl saftigt när man lever på lån... Men det finns ju nåt som heter världsförälder och då lägger man 100 kr/ månad vilket är vad jag kan tänka mig att lägga på nåt vettigt och oegoistiskt som kanske kan hjälpa nån familj eller barn... Så det har jag helt enkelt beslutat mig för att bli!!

Och ju mer jag tänker på det.. ALLA borde hjälpa till på nåt sätt, tror inte att det finns så många svenskar som inte har råd att avvara en hundring i månaden till tredje världen, forskning, människorättsorganisationer och liknande.. så här med uppmanar jag alla att ta sig en funderare på vad man kan undvara för nån annan.. kanske kan jag strunta i ett klädesplagg, en krukväxt eller mat på restauranger för att hjälpa nån annan?!

Så lägger in några länkar här och hoppas på att nån enda förutom mig kanske vill engagera sig...

För en kan inte göra allt men alla kan göra nåt och det är så vi faktiskt kanske kan förändra den här världen...

Unicef: ( världsförälder)

http://www.unicef.se/varldsforalder/bli_varldsforalder/

Röda korset:

http://www.redcross.se/rksf/sfdesign.nsf/main?openagent&Layout=stod_oss&docid=284FDBC0E76E8CFEC12570CE003879E6&size=&menu0=1&menu1=0

Rädda barnen:

http://www.rb.se/sv/StodOss/GeEnGava/

Hoppets stjärna:

http://www.hoppetsstjarna.se/portal/page?_pageid=97,70608&_dad=portal&_schema=PORTAL

Amnesty international:

http://net11.amnesty.se/www/stod

Cancerfonden:

http://www.cancerfonden.se/

Läkarmissionen:

http://www.lakarmissionen.se/

Okej... Nu har jag läst halva utbildningen till sjuksköterska... Har fått med mig massor redan nu, har ett helt annat sätt att tänka kring människor och bemötande av människor nu... I helgen var jag o jobbade på gruppboendet där jag jobbat extra i snart ett år nu och det enda jag kan säga är att jag ser allt med helt andra ögon... Och jag anser faktiskt att det borde vara ett krav på utbildning när man ska jobba med människor... Männsikor är det mest sårbara som existerar på denna jord, maskiner känner inte, maskiner kan ersättas, men människor är unika, allas känslor är unika, allas förförståelse och upplevelse av livet är unik... Och det här tycker jag att alla som jobbar med människor ska ha med sig när de äntrar sin yrkesroll..

Det handlar om empati, att förstå, inte att bara vara snäll.. Det handlar om att förstå varför en människa är som den är eller har det beteende den har... Det handlar om att veta hur man ska agera och hantera vissa personer, och det handlar om att förstå vad som ligger bakom dennes problem...

Och det är en stor skillnad att ha med sig en utbildning när man kommer ut på äldreboenden och handikappboenden mot att inte ha det... säger inte att alla som jobbar utan utbildning är dåliga på sitt jobb, de kan vara perfekt lämpade för det de gör, men jag tycker ändå att det ska ställas krav inom denna sektor... Det borde vara krav på nåt års utbildning inom psykologi och kommunikation för att få arbeta med männsikor... För det kan gå så fruktansvärt fel och de utsatta kan bli så fruktansvärt missförstådda och förudmjukade om man inte har en förståelse för hur en människa rent psykologiskt fungerar... Faktiskt!!!

På detta sätt skulle även statusen i arbetet med männsikor öka... så allså... mer utbildning till de som jobbar med människor... Av den anledningen att en människa är mer än en maskin!!!

Allså.... Vad är det me endel killar egentligen? De addar en från alla håll o kanter o vill att man ska porra sig på cam... eller skicka massa "Heta" bilder...( jag har faktiskt inte massa heta bilder... tänder inte på mig själv eller på att visa upp mig på kort... ) Eller så börjar de me att kasta ur sig frågor om ens sexliv... Hur man är frisserad där nere, vilken bh-storlek jag har, om jag gillar att rida, hur man helst vill bli tillfredsställd, om man vill ha satsen i ansiktet eller nån annanstans... vissa frågar t.o.m om man äter p-piller som om man bokat tid för oskyddad sex me dem o.s.v herregud... Och även om jag inte är särskilt blyg för att berätta sådna saker (visst vissa saker är väl min ensak)så är jag bara så trött på att bli tagen för att inte vara mer en sexuell varelse...

Vad tror de? Tror de att man sitter här hemma framför datorn me siliconbröst med för jämnan styva bröstvårtor, är våt o kåt o klädd i rosa lack eller? Samt knaprar p-piller som en annan knarkare... O om ja drar på camen så ska de få se mig kasta av mig den där lilla rosa och leta fram min rosa "rabbit" i garderoben o visa hur den ska användas och slänga me håret medans jag rider min gummisnopp på skrivbordsstolen.... Herregud! Åhhh.... Blir så jäkla trött på killar som tror att vi tjejer är objekt.... Jag förstår helt klart varför det är på detta sätt... För kollar man på t.ex mtv så framställs alla tjejer som blåsta sexobjekt villiga till i det närmsta vad som helst.....

Men det råkar faktiskt vara så att det bor en människa bakom varje kvinnlig fasad och alla av de människorna där bakom är inte intresserade av att agera sexobjekt eller kn*lla i cam! Faktiskt!! och alla vi har inte perfekta rumpor, långa ben eller fasta stora bröst... De flesta av oss tjejer är faktiskt lika mycket människor som ni killar... vi har faktiskt oxå medfött hår på kroppen, vi går på toa, vi har frissor utanför denna värld när vi vaknar på morgonen, o vi är rätt bleka o tråkiga när vi vaknar på morgonen innan masken är på plats, vi svettas, vi spyr på fyllan, vi gråter så maskaran rinner..... Så det så!! För vi är människor! inte Objekt endast till för att tillfredsställa sexuellt.... Så det så...


Hehehe... idag är lilla feminist- M på krigsstigen.... Nu ska ja dock inte dra alla killar över en kam, det finns jättefina killar därute me... :) (o visst finns det skumma tjejer där ute me... säger inget annat.. ) Och det kanske finns tjejer som gillar det här, men jag gör det inte... Har mer insida än så... faktiskt!!