Okej... Nu har jag läst halva utbildningen till sjuksköterska... Har fått med mig massor redan nu, har ett helt annat sätt att tänka kring människor och bemötande av människor nu... I helgen var jag o jobbade på gruppboendet där jag jobbat extra i snart ett år nu och det enda jag kan säga är att jag ser allt med helt andra ögon... Och jag anser faktiskt att det borde vara ett krav på utbildning när man ska jobba med människor... Männsikor är det mest sårbara som existerar på denna jord, maskiner känner inte, maskiner kan ersättas, men människor är unika, allas känslor är unika, allas förförståelse och upplevelse av livet är unik... Och det här tycker jag att alla som jobbar med människor ska ha med sig när de äntrar sin yrkesroll..

Det handlar om empati, att förstå, inte att bara vara snäll.. Det handlar om att förstå varför en människa är som den är eller har det beteende den har... Det handlar om att veta hur man ska agera och hantera vissa personer, och det handlar om att förstå vad som ligger bakom dennes problem...

Och det är en stor skillnad att ha med sig en utbildning när man kommer ut på äldreboenden och handikappboenden mot att inte ha det... säger inte att alla som jobbar utan utbildning är dåliga på sitt jobb, de kan vara perfekt lämpade för det de gör, men jag tycker ändå att det ska ställas krav inom denna sektor... Det borde vara krav på nåt års utbildning inom psykologi och kommunikation för att få arbeta med männsikor... För det kan gå så fruktansvärt fel och de utsatta kan bli så fruktansvärt missförstådda och förudmjukade om man inte har en förståelse för hur en människa rent psykologiskt fungerar... Faktiskt!!!

På detta sätt skulle även statusen i arbetet med männsikor öka... så allså... mer utbildning till de som jobbar med människor... Av den anledningen att en människa är mer än en maskin!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...