Man säger ju så.. att ärlighet varar längst... Men det är fan inte så jäkla lätt jämt heller... Det är inte alltid enkelt att vara ärlig mot nån annan och det är inte alltid enkelt att vara ärlig mot sig själv...

Sitter lite i en sån sits nu, har gjort det ett tag tror ja... Kan inte vara ärlig om det här, alla vet hur det är men jag förnekar faktum.. Och jag kan inte vara ärlig mot nån och säga som det är... Önskar att jag vågat säga sanningen förut, men nu är det för sent.. Kommer inte förändra nånting och då kan jag ju lika gärna hålla käften o fortsätta ljuga, både för mig och för er...

Sen har vi den där stackarn som jag inte pallar att säga sanningen till... sanningen att: " Du är inte min typ av kille, sluta kalla mig sötis... " :P

Men så tänker ja såhär: Om nån hade varit ärlig mot mig om en sån sak så kanske jag sluppit ljuga så mycket jag oxå... Och jag hade sluppit förnedringen att bara vara ett hål.. herregud, min o Carros nya slogan är ju "Vägra va ett hål" - d.v.s vägra agera någons knulldocka!! :P Och det är ju tyvärr det man blir ibland, har fan varit me killar som sagt: " Jag kommer att vilja ha dig igen om 20 min så vill du inte så lär du gå nu... " Hmm... herregud, svarade aldrig på hans telefonsamtal igen!! :) Men det är ju så typiskt, och om jag inte är ärlig så kommer jag fortsätta vara det där hålet och om nån inte är ärlig mot mig så kommer jag inte bli mer än det där hålet- för sanningen som inte uttalas är att jag blir inte mer än så...

Och jag vet inte alls vad det här är för jäkla snack, men man borde fan vara ärlig när det kommer till relationer... Det blir ju lättare både för mig och för killarna på så vis.. Och man behöver inte gå och klamra sig fast vid ett hopp som inte finns... Så e det!