Man säger ju så.. att ärlighet varar längst... Men det är fan inte så jäkla lätt jämt heller... Det är inte alltid enkelt att vara ärlig mot nån annan och det är inte alltid enkelt att vara ärlig mot sig själv...

Sitter lite i en sån sits nu, har gjort det ett tag tror ja... Kan inte vara ärlig om det här, alla vet hur det är men jag förnekar faktum.. Och jag kan inte vara ärlig mot nån och säga som det är... Önskar att jag vågat säga sanningen förut, men nu är det för sent.. Kommer inte förändra nånting och då kan jag ju lika gärna hålla käften o fortsätta ljuga, både för mig och för er...

Sen har vi den där stackarn som jag inte pallar att säga sanningen till... sanningen att: " Du är inte min typ av kille, sluta kalla mig sötis... " :P

Men så tänker ja såhär: Om nån hade varit ärlig mot mig om en sån sak så kanske jag sluppit ljuga så mycket jag oxå... Och jag hade sluppit förnedringen att bara vara ett hål.. herregud, min o Carros nya slogan är ju "Vägra va ett hål" - d.v.s vägra agera någons knulldocka!! :P Och det är ju tyvärr det man blir ibland, har fan varit me killar som sagt: " Jag kommer att vilja ha dig igen om 20 min så vill du inte så lär du gå nu... " Hmm... herregud, svarade aldrig på hans telefonsamtal igen!! :) Men det är ju så typiskt, och om jag inte är ärlig så kommer jag fortsätta vara det där hålet och om nån inte är ärlig mot mig så kommer jag inte bli mer än det där hålet- för sanningen som inte uttalas är att jag blir inte mer än så...

Och jag vet inte alls vad det här är för jäkla snack, men man borde fan vara ärlig när det kommer till relationer... Det blir ju lättare både för mig och för killarna på så vis.. Och man behöver inte gå och klamra sig fast vid ett hopp som inte finns... Så e det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...