Det är rörigt nu.. Och jag hatar att vara så här jävla negativ, det är inte jag... Vill inte,ska inte vara så här negativ... Är inte sån, ska inte vara sån, vill inte vara sån... Men nu händer det för mycket för att allt ska vara kontrollerat innanför masken... Försvaret har veknat... sårbarheten skymtar där inne i mina ögon, vet det och undviker därför ögonkontakt...

Brukar kunna skriva om det mesta... Brukar inte vara skör nog att inte dela med mig av vad som händer innuti... Men nu är jag det... Vet att om jag skriver vad som rör sig bakom masken så kommer jag att framstå som typ skitdeprimerad... Men det är jag inte... Nej, har en perfekt mask som ligger på plats och jag kommer le när jag lämmnar detta rum idag... Kommer fördömma tårarna som strömmat inatt, som strömmar nu... Och det är bara att jag just nu känner mig ensam, känner mig som den ensammaste på jorden... av många olika anledningar... O så är det bara...