Är nöjd ikväll... ler här för mig själv!

Har haft avslutningen med vår ellen-grupp ikväll...

Det var jättekul... Tjejerna verkade helt klart roade och nöjda...

Känns som att vi fått ut vårt budskap och att vissa av tjejerna anförtrott oss saker känns oxå bra... Det måste ju peka på att vi tas som förebilder och att de känner att vi är att räkna med och att det går att lita på oss...

Vi har gjort nånting värdefullt, både för oss och för dem...

En mamma som jag mötte när vi släppte av tjejerna ikväll sa att det hade varit jättebra... Känns skönt att höra från de vuxna oxå..

Att de tar det vi gör på allvar och ser att det är något viktigt och meningsfullt.... Och framförallt att det gör skillnad!

För det gör det... Det är ett projekt som verkligen stärker tjejer... Och det känns viktigt... Önskar att jag hade fått delta i ett sånt här projekt när jag var 14 år... kanske hade livet sett lite annorlunda ut idag då...

Men är hur som helst, är grymt tacksam för att jag valde att göra det här... Det har gett mig så otroligt mycket... Och jag vet att det låter så jäkla tradigt när jag skriver det här.. Men det känns bara så bra!!

Och lite vemodigt för att det plötsligt är slut nu bara....

Kommer att sakna det faktiskt...

Men men..... Annars har jag lämnat in min hemtenta idag.... Så förbannat jäkla skönt är det enda jag ärligt kan säga om det... gick säkert käpprätt åt skogen, men inne är den iaf... Och nu tänker jag för första gången på väldigt länge unna mig att slå på en trevlig film och bädda ner mig i min säng, med ett leende på läpparna och ett gott samvete... =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...