Funderade lite på det här med bloggandet... När man kikar omkring så skriver alla olika, vissa skriver som dagböcker, lämnar ut allt om sitt liv, detaljer om magfunktioner, krossade hjärtan och svartsjukedraman, andra skriver om sånt som inte berör deras liv i direkt mening, typ om politik, media o.s.v Vissa lägger ut dikter, endel berättar allt om deras psykiska obefinnande  andra skriver bara en mening om vad som helst...

Så funderade jag lite över vad som är okej att skriva egentligen.... Tror att min blogg kan låta rätt så utlämnande ibland, men jag ser det faktiskt inte så... Beskriver ofta känslor just när de passerar genom min kropp, men skulle nog aldrig skriva om vad som orsakat dem...

Känslor är inget privat enligt mig... eller är det??

Visst, att gråta, skrika och bryta samman är väl sånt jag håller för mig själv och som bara vissa utvalda i mitt liv får ta del av...

Men känslorna, de flesta känner ju det jag känner oxå, nångång...

Men alla behöver inte få reda på allt som ligger bakom varför just jag känner så som jag gör...

Jag skulle aldrig lämna ut historien bakom känslan... Skulle inte skriva om de killar som krossat mitt hjärta och alla detaljer i de historierna, skuller heller aldrig skriva om de "bråk" som uppstår mellan kompisar eller lägga ut en replik som någon sårat mig med någongång i mitt liv eller det värsta jag någonsin upplevt... 

Det är privata saker för mig... Det är sånt jag delar me och talar om med de som står mig närmast...

Så därför tänker jag fortsätta blogga om de känslor som far genom mitt liv, men orsakerna till varför jag känner som jag gör tänker jag hålla för mig själv!!