Funderade lite på det här med bloggandet... När man kikar omkring så skriver alla olika, vissa skriver som dagböcker, lämnar ut allt om sitt liv, detaljer om magfunktioner, krossade hjärtan och svartsjukedraman, andra skriver om sånt som inte berör deras liv i direkt mening, typ om politik, media o.s.v Vissa lägger ut dikter, endel berättar allt om deras psykiska obefinnande  andra skriver bara en mening om vad som helst...

Så funderade jag lite över vad som är okej att skriva egentligen.... Tror att min blogg kan låta rätt så utlämnande ibland, men jag ser det faktiskt inte så... Beskriver ofta känslor just när de passerar genom min kropp, men skulle nog aldrig skriva om vad som orsakat dem...

Känslor är inget privat enligt mig... eller är det??

Visst, att gråta, skrika och bryta samman är väl sånt jag håller för mig själv och som bara vissa utvalda i mitt liv får ta del av...

Men känslorna, de flesta känner ju det jag känner oxå, nångång...

Men alla behöver inte få reda på allt som ligger bakom varför just jag känner så som jag gör...

Jag skulle aldrig lämna ut historien bakom känslan... Skulle inte skriva om de killar som krossat mitt hjärta och alla detaljer i de historierna, skuller heller aldrig skriva om de "bråk" som uppstår mellan kompisar eller lägga ut en replik som någon sårat mig med någongång i mitt liv eller det värsta jag någonsin upplevt... 

Det är privata saker för mig... Det är sånt jag delar me och talar om med de som står mig närmast...

Så därför tänker jag fortsätta blogga om de känslor som far genom mitt liv, men orsakerna till varför jag känner som jag gör tänker jag hålla för mig själv!!

 

Paciz

24 maj 2007 09:44

Ja, men det är ju fritt fram att skriva vad man vill egentligen så länge det inte är skitsnack eller verkligen får en människa att fara illa...och vi som känner dig vet ändå vad som är orsaken...;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...