Okej, nu har finanskrisen pågått ca 4 månader eller nåt, ungefär lika länge som mitt förhållande.. skillnaden är väl att mitt förhållande känns bra, det gör inte finanskrisen!

Även om jag inte är berörd i direkt mening på så vis att jag har lån eller jobbar på ett drabbat företag så oroar jag mig... Jag har en pojkvän på ett sådant företag ( även om han fortfarande är anställd) och jag har en pappa som driver ett halvstort företag och även om han inte verkar kännt av krisen direkt än så kommer det väl, jag menar det ena leder till det andra; minskad efterfråga leder till mindre arbetstillfällen, mindre jobb, uppsägningar och nerdragningar först hos större företag sen vidare i kedjan till underleverantörer... Ja behöver väl inte dra hela historien, är nog få där ute som inte har koll på hur samhällsekonomin fungerar nu..

Personligen oroar jag mig för nerdragningar i den offentliga sektorn då jag är rädd för att inte få något jobb... De säger att 40-talisterna droppar av, men seriöst , Det har de sagt i snart 10 år känns det som... Fan släpp taget pensionerer, lämmna plats för nästa generation så vi kan betala skatt så ni kan bli gammla i lugn och ro...

En annan sak med finanskrisen som är rätt underhållande är alla nya begrepp man stöter på.... Igår råkade jag slå på Go´kväll, inget jag tittade länge på eller brukar kolla på, det bara råkade vara den kanalen på tv, då var det en kock som lagade.... FINANSKRIS-SOPPA, på nyhetsmorgon i onsdags presenterade de "tio i topp, finanskris-låtarna" och idag när ja frågade hur det gick för en person med plugget fick jag svaret... " Det rullar på, som Volvo..." Fattade först inte vad personen i fråga syftade på... Men i finanskrisens spår.... I get it!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...