Har skapat en omröstning, det är nämligen så att jag tror att de som läser min blogg är relativt okända för mig. Har några vänner o bekanta som säger att de slänger ett öga i bloggen ibland. Men jag tror att de flesta är "okändisar" i mitt liv... Nu kanske jag kan få ett svar på det...

Inatt drömde jag en mardröm, kanske fler...Minns inte exakt allt...

Men jag när jag vaknade var täckena i en enda röra, jag intrasslad i dem och lakanet i en korv under mig, o visst jag vet att det finns folk som vaknar så efter varje natt, men jag är inte en av dem. Mina lakan brukar vara nästan lika sträckta som de var kvällen innan...

Hursom så kastades jag 10 år tillbaka i mitt liv och mardrömmen var det som var i princip verklighet då. Jag vet inte hur det kan bli så och jag vet inte varför det var så hemskt. ´Det var inte som att jag blev jagad eller mördad eller nåt.. Men jag vaknade med sådan fruktansvärd ångest, ville mest bara ligga kvar i sängen och gråta...

Helt galet att minnen kan komma så nära igen.. Skrämmande! Jag är livrädd för att gå igenom allt det igen, vill inte minnas allt... Tror inte att jag minns allt heller, mycket av de jobbiga i livet har faktiskt försvunnit i en dimma... Det känns inte så nära, ibland känns det nästan inte som att det var jag, mitt liv allt det där utspelade sig... Skönt om dagarna.. Men inatt kom det nära igen.

Men jag ringde V och pratade lite och snart försvann känslan av nattens jobbiga dröm och dagen kunde sakta ta form...

Tur att vi är så anpassningsbara vi människor! Och tur att vi har försvarsmekanismer i vår hjärna som gör att vi klarar även jobbiga saker!