Inatt drömde jag en mardröm, kanske fler...Minns inte exakt allt...

Men jag när jag vaknade var täckena i en enda röra, jag intrasslad i dem och lakanet i en korv under mig, o visst jag vet att det finns folk som vaknar så efter varje natt, men jag är inte en av dem. Mina lakan brukar vara nästan lika sträckta som de var kvällen innan...

Hursom så kastades jag 10 år tillbaka i mitt liv och mardrömmen var det som var i princip verklighet då. Jag vet inte hur det kan bli så och jag vet inte varför det var så hemskt. ´Det var inte som att jag blev jagad eller mördad eller nåt.. Men jag vaknade med sådan fruktansvärd ångest, ville mest bara ligga kvar i sängen och gråta...

Helt galet att minnen kan komma så nära igen.. Skrämmande! Jag är livrädd för att gå igenom allt det igen, vill inte minnas allt... Tror inte att jag minns allt heller, mycket av de jobbiga i livet har faktiskt försvunnit i en dimma... Det känns inte så nära, ibland känns det nästan inte som att det var jag, mitt liv allt det där utspelade sig... Skönt om dagarna.. Men inatt kom det nära igen.

Men jag ringde V och pratade lite och snart försvann känslan av nattens jobbiga dröm och dagen kunde sakta ta form...

Tur att vi är så anpassningsbara vi människor! Och tur att vi har försvarsmekanismer i vår hjärna som gör att vi klarar även jobbiga saker!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...