Alltså, det känns som att ett av de hetaste samtalsämnena i min vänkrets just nu är BEBISAR!

Visst, vi är snart färdigutbildade och många av oss närmar oss eller har passerat 25 så visst, tanken är inte helt otippad... Det vore inte konstigt om nån fick barn nu eller inom det närmsta året! Många skaffar barn, har små och väntar smått...  Bland de som inte har eller väntar smått så pratas det om hur man skulle resonera om man blev gravid nu och det pratas om att sluta med P-medel hit och dit.. Och jag blir bara helt vettskrämmd!

Jag vill inte ha en bebis nu!

Hur skulle jag ha tid med en bebis? Jag som knappt har tid för allt jag själv vill och behöver göra?! Är det jag som är onormal som resonerar på detta sätt? Är jag konstig som inte är redo att bli mamma?

Visst skulle jag väl klara av en unge, men vill jag? Vill jag det nu?

Jag vill ju åka till Afrika och vaccinera barn, jag vill backpacka ännu mer, jag vill vidareutbilda mig, jag vill forska, jag vill starta ett familje hem för borderline-tjejer, jag vill bli bartender, jag vill jag vill jag vill... Ja, ja vet inte... Men en unge tror ja inte att ja vill, inte just nu iaf! Det verkar omständigt... tänk om jag blir fet och lat?! tänk om jag isolerar mig från vänner och bekanta? Tänk om jag blir en sån jag inte vill bli och tänk om det inte blir nåt av mig alls annat än en mamma...

Och tänk om jag inte ens blir mamma?

*suck*

Just nu längtar jag bort... Eller inte bort.. Men efter en underbar värmande sol och kanske lite bad eller nåt iaf!! Nu vill jag ha sommar! Massa sommar!! Sommar resten av livet!!! Det vore nåt i min smak!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag föddes lite väl långt från ekvatorn!

Han må vara söt! Han må vara rolig! Han må vara trög!

Han må vara min! Men jävlar va opopulär han är kl 04.56 när han vill leka!!

Den här veckan har vi haft många långa dagar i skolan, många ämnen som vidrörts.... Hemsjukvård, pediatrik ( barn), kvinnohälsa och idag hade vi föreläsning om psykiatri.  Just nu är allt spännande, sitter som ett litet ljus på föreläsningen och sen går jag hem och bläddrar i böckerna. En annan sak som är kul är att vi gått in på annan form av vård än bara den somatiska vården, och det är kul att höra att folk verkar hitta sin grej... Idag sa t.ex L-M efter föreläsningen att; " Shit, jag tror jag måste jobba inom psykiatrin i sommar" I förrgår sa jag; "Jaha, men så var det klart.. Barnmorska blev det!"

Känns som om jag bestämt mig, vill bli barnmorska... Jag har ju två ämnen som jag brinner lite mer för än andra här i livet, det ena är kvinnor och kvinnors rättigheter och hälsa och det andra är ungdomar... Redan när jag var 6 år var det "BB- sköterska" som jag skulle bli, nu har man ju iof inte så mycket med barn att göra som barnmorska, men ändå, hur fantastiskt häftigt vore det inte att få vara med och förlösa ett barn och se en familj skapas?! Och hur häftigt verkar det inte att få följa en mamma under hennes graviditet? Och framförallt, hur vore det inte att få arbeta på en ungdomsmottagning?? Det vill jag! Att arbeta som barnmorska på en ungdomsmottagning, det är min plan!

Men innan dess finns det annat värt att pröva på, så som till exempel lite psykiatri, gärna lite barnsjukvård, cancervård vore spännanade... Och hur hade de tänkt att man skulle bestämma sig för vad man verkligen vill egentligen?  Men jag tror, trots att det finns så oändligt många möjligheter i detta yrke att jag nog kommit fram till mitt svar nu... " Hej, jag heter Malin! Jag är barnmorska här... " Yeeeha... Det vill jag säga! Det vill jag göra! Det vill jag vara!