För länge sedan, hade jag massa tid över till mig själv... Jag kunde träna och promenera och festa precis så mycket jag ville...

För en tid sedan var det lungt i skolan och livet tillät fritid och skojigheter...

För en tid sedan Behövde jag inte söka jobb på seriöst allvar utan kunde på känn höra av mig dit inget ansvar krävdes och genom någon kontakt... Nu ska det printas CV´s, personliga brev, ringas och postas till div. avdelningar.

För en tid sedan befann jag mig för det mesta i samma stad, nu är jag konstant mellan flera hem och två städer... Detta tar tid, detta begränsar min träning... och gör mig tjock!

För en tid sedan var jag smal och vältränad och vågen visade strax över 60 kg, precis så som den alltid borde göra...

För en tid sedan somnade jag själv varenda kväll, det är inget jag behöver göra längre...

För en tid sedan såg allting annorlunda ut och borden och måsten var mina egna krav och önskningar...

Nu är det stressigt rätt ofta och prioriteringar gör mig tjock och trött... samt till synes associal...

SÅ kan det gå... Tydligen går livet upp och ner, men det blir skönt att ha allt i samma stad igen snart, det ger mig tid över till annat och mina egna behov...  Nu hinner ja ju ingenting, för jag måste alltid prioritera bort nåt för att hinna med ett måste... Inte så kul...

Men snart är det över... snart blir nog livet lättare och smidigare igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...