Laddar upp inför min P.P- pulverperiod, med start imorgon!

Så idag åt jag jättenyttigt till lunch, tog tag i projektet matlagning och stekte tonfiskbiffar med lök och lite fetaost i och så serverade jag dem med grönsallad och väldigt grovt bröd... det var väl en bra lunch för en träningsfri dag?! Så ska jag äta jämt efter min P.P :D - d.v.s genomtänkt och nyttigt! Men även gott!!! Har även konstaterat att jag i princip slutat äta rött kött... Det enda jag faktiskt äter är skinka på smörgåsen på morgonen, annars minns jag inte när jag åt det senast faktiskt, jag lever på fisk, ostar, kyckling, Quorn, sojaprodukter och bönor... Så efter en kickstart med Pulverproteiner så lär det inte vara så svårt att falla in i bra rutiner.. för nu är det bara så att 15 kg ska bort till nästa sommar... och 10 ska helst vara borta vid nyår! Så det blir en hård höst med mycket träning och genomtänkt kosthållning!

Som ni som regelbundet läser denna blogg säkert förstått så fightas jag konstant med/Mot min kropp...  Och det går upp och ner i perioder... I måndags hade jag en "fuldag" och som på beställning råkade jag springa på en låda med billiga pocketböcker på Willys... Jag rotade lite i den och fann ett par  böcker i stil med- GI-metoden, Fettförbränning, och blablabla... jag har bokhyllan full av dem... Utan resultat såklart...

jag kastade en blick på dem med den vanliga tanken... "borde prova det där... " men nånstans på vägen har jag kommit till den punkt när det får vara slut på dieter och störningar i matväg! Jag vill inte mer! Jag är trött på att jaga mig själv, det är som det är, jag är som jag är och det måste duga!

 Men under alla dessa dietböcker såg jag en liten ljusblå bok, typ samma sort som dietböckerna men nåt gjorde att jag inte kunde hålla mig ifrån den, kanske var det att den såg just så hälsosam och rofylld ut som jag önskar känna mig... Och jag tog upp den... -Älska din kropp som den är av Astrid Longhurst... Jag föll för den och den försvann ner bland spenat, melon, tomat och kattsand i korgen... Jag har läst nästan hela nu och helt plötsligt ser jag mig själv, mitt beteende till mat och min kropp på ett helt annat sätt och jag har efter 3 dagar med denna bok insett att jag måste lära mig älska min kropp... Annars blir det aldrig bra! Denna bok kommer från och med nu att fungera som min lilla bibel och jag kan rekomendera andra med liknande bekymmer med sin självbild, vikt och kropp att läsa den...

Boken får en verkligen att vakna och inse hur ens självbild påverkar ens liv.. Från att dra sig från att ha på sig vissa sorters kläder, inte vilja visa sig i vissa sammanhang, hur man jämför sig med andra o.s.v Och jag har bestämt mig.. Nu är det slut på detta, jag är den jag är och det är mitt liv och min kropp ska inte stå i vägen för hur jag lever det! För det är inte kaos och katastrof, jag måste bara inse det, jag måste våga tro på det! Och det är väl för fan dax efter 20 år..  För grejen är att jag råkar vara född med kurvor, jag har höfter, rumpa och midja och jag tänker gilla det!! Då är det bara!!!

Vissa dagar är värre än andra...

Vissa dagar känner man sig bara så förbannat ful...

Håret behöver färgas, klippas...

Naglarna behöver växa och få sig en rejäl manikyr för att man ska sluta se ut som nån bajstrokande sköterska... Men vad gör man inte för hygienen?!

Huden är tråkig,finnig och pepplig, blekt av för lite sol...

Ögonen, trötta hängiga, slitna utan minsta antydan till gnista..

Munnen är för trött för att bjuda på ett leende...

Kroppen känns inte alls stark och smidig, snarare svullen och blek, överallt veckar det sig där det inte borde vecka sig och inga kläder kan dölja felen, det är en säck som släpar runt på ett för trött ansikte... typ som Påsen i trasdockorna... Minns ni?

Idag är en sån dag....

Idag är jag bara förbannat ful!

Nu blir det en promenad, snabb och lång och på vägen blir det till att köpa lite hårfärg... Och allt socker som finns i skåpen ska kasseras och grönsakerna ska massakeras på skärbrädan till middagen...

Det behövs en renovering, invändig som utvändig...

Det behövs glöd och energi och vitaminer och näring för att behålla skönhet... Jag måste renovera för att få tillbaka nåt som kan liknas vid det!

Nu har det gått strax över en vecka sen jag startade mitt projekt att äta bra/normalt, regelbundet och träna normalt.

Det har faktiskt gått rätt bra och jag har faktiskt gått ner ett kilo...  Ska försöka fortsätta på denna linje nu, inte bara för vikten utan för att kroppen lär må bättre...

Igår var det som bekant midsommar, vi startade dagen på gustavsvik, askul... är helt sönderslagen efter forsen, men det var det värt! På kvällen blev det grill och nubbe med vänner och bekanta... Jag var dock rejält sliten efter ett par nätter med betydligt mindre sömn än vad min kropp kräver så jag bangade tidigt och sov 10 timmar inatt istället.... Riktigt skönt! Nu sitter jag och väntar på att våga ta bilen till Eskilstuna och släktmiddagen som går av stapeln enligt tradition. Blir en snabbvisit i tuna, ska hämta hem min älskling som har varit hos "mormor och morfar" några veckor nu över flytten.. Får hoppas att han kommer att trivas bra här i vår nya lilla lägenhet bara...

usch, känner att jag varit riktigt dålig på att blogga den senaste tiden, men har typ noll inspiration och den här sortens inlägg känns inte direkt kul att skriva.. ja menar.. vem bryr sig om vad man pysslar med?! vardagsuppdateringar utan minsta lilla reflektion som gör det roligt... ne... måste skärpa till mig.. det är helt klart!

Detta kommer bli ett alldeles för ärligt inlägg, men jag måste skriva det... Måste för att reda ut det för mig själv, sätta ord på det och förstå...

Det handlar om mat, min fiende... Det handlar om en kamp fram och tillbaka som pågått i år... Det handlar om skam, det handlar om hemligheter och sånt man inte talar om, sånt som inte räknas som "normalt"....

Det handlar om en vikt som pendlar inom ett spektra på 20 kg... Det handlar om att inte hitta en balans, en vettig relation till något så otroligt naturligt.. Nämligen att äta!

För de flesta människor är äta nåt naturligt och normalt, nåt man gör utan att tänka och reflektera över det. Man äter i olika sammanhang, allt från sociala tillställningar, för att dämpa hungern, för att det är gott, för att det kan vara trevligt.. ja jag vet inte faktiskt, för för mig har det aldrig funkat så....

För mig är mat förknippat med ångest! När det är dax för sociala tillställningar med mat inblandat kommer mina ursäkter fram " jag hinner nog inte vara med och äta, men jag kan komma senare" eller " jag åt nyss, är inte så hungrig"... "nej tack, det är bra, är inte så sugen!" *leendet påklistrat*. Jag kan inte slappna av och äta bland folk ,jag vill inte att folk ska se mig äta, jag kan inte med det, jag vill inte att folk ska tro att jag är ett matvrak eller slasktratt. det finns måltider jag tvingats avbryta för att gömma mig och gråta för att ångesten blir för stor. När jag lagar min egen mat består den i princip bara av grönsaker och ibland lite tonfisk eller kyckling och regelbundenhet finns inte. Jag äter om jag känner för att laga mat, om jag är verkligt hungrig- vilket jag sällan är, det kan gå dagar utan att jag egentligen äter riktig mat. När jag sen äter suger min kropp åt sig allt jag stoppar i munnen! detta leder såklart till att jag går upp i vikt!

Detta med viktuppgång är nåt som är fruktansvärt ångestframkallande för mig, att se siffran på vågen öka till mått utanför denna värld, att inse att byxorna i strl 38 faktiskt inte passar är panikframkallande. Och jag försöker lugna mig och går hem och låter bli att äta eller så kastar jag i mig en påse godis som tröst som jag sedan kräks upp den för att den inte ska sätta sig på mig!

För ca 1 år sen hade jag min värsta period av att peta med maten, jag levde i princip på avokado och tomater... jag tränade mycket, alldeles för mycket... Kroppen var snygg ja, men mådde jag bra?! Nej! Detta vändes senare på olika sätt och nu är jag tillbaka i en situation jag egentligen inte befunnit mig i på länge... Nämligen att så stor som jag är nu har jag aldrig varit, på grund av hur jag levt när det kommer till mat så har jag förstört min förbränning och det mesta jag stoppar i munnen stannar på kroppen! 

Mitt nya projekt är att äta normalt, äta vanlig mat regelbundet och kunna unna mig godis -MED GOTT SAMVETE -IBLAND!! Jag försöker att lära mig äta bland folk, att äta ett äpple när jag går på stan första gången var stort och jobbigt... Och ja, jag vet att det låter helt galet! Men så är det!

Att nu tvinga mig att äta kvällsmat efter att ha sprungit i affärer med gråten i halsen och letat byxor känns rejält jobbigt, men jag måste ignorera det, måste äta mat ikväll även om det mest lär smakar gråt om det...

Det här blir en jobbig resa, men jag ska klara det! Jag ska vinna mot maten och jag ska hitta en vettig livsstil och förhoppningsvis komma i en form som passar mig!

En annan sak som jag insett är att mycket handlar inte om mat, det handlar om att jag skämms, över mig själv och då framförallt över min kropp! De gånger folk påpekat saker om mig har satt sig för djupt, det kanske är mitt eget fel, jag har ju tillåtit det att sätta sig istället för att slå bort det och säga att de har fel och att jag duger som jag är... För sanningen är att kampen handlar nog inte bara om mat, utan om att lära mig att acceptera och tycka om mig själv... Och det är något som jag verkligen vill göra! Vill inte skämmas för mig själv, vill våga bära min kropp med stolthet och inte med ett sänkt huvud och blicken vid tårna! För det här är jobbigt!! Önskar att det aldrig hade börjat och detta sätt att uppleva mat kan försvinna och jag hoppas att jag kommer att kunna njuta och slappna av även om det är mat inblandat i vilken aktiviteten än är....

Måste bara berömma mig själv! Jobbar hårt med att äta nu och jag gör det oxå, har slarvat med maten en gång denna vecka och hoppat över men annars är jag så noga med att äta 5 gånger per dag, och jag tänker verkligen fortsätta.. Nu är det slut på upp och ner och matångest, det ska gå! Jag ska hitta balansen i mitt liv! En vettig balans mellan träning och mat! Inget svälta och träna ihjäl sig och inget åt andra hållet heller... Ne, jag ska ta hand om min kropp!

känner att jag varit lite kass med att uppdatera här... men har ju fullt upp att jobba med brännan, fan man skulle vara mörkhyad.. tänk vad tid man skulle spara! Nu måste man ju ligga konstant och klämma i solen! Men men, jag klagar inte, jag tycker det är skönt! Och nu ser jag ut som en tomat i ansiktet, men bikinilinjerna har letat sig fram iaf!

Nu är jag hemma igen och funderar på hur jag ska få ihop allt, flyttar som bekant nästa helg, jobbar hela veckan fram tills dess, har ju kommit igång med träningen nu och det vill jag inte dra ner på...( 4 dagar i veckan är ett måste! tränade duktigt 90 min igår och blir samma visa idag... ) Hursom så trodde jag att jag skulle få vara pluggfri denna vecka utöver seminariet men när jag kom tillbaka efter min lilla "semester" så har läraren i läkemedelsberäkning skickat ett mail om att vi får skriva imorgon... IMORGON, detta innebär råplugg och en jävla massa tur för att det ska gå vägen! Men men.... Det är bara att hoppas på det bästa!

Utöver det har jag kommit fram till slutsatsen att alla störda ätbeteenden jag har måste få ett slut så nu har mitt nya projekt börjat och det handlar om att äta vanlig mat, reglebundet! 5ggr/ dag ska jag äta och det är inget slarv med det! Har förstört så mycket i både min psykiska inställning till mat och min kropps reaktioner på mat att jag måste komma in i ett normalt mönster för att kroppen inte ska ta skada... Nu skiter jag i vikt, jag äter och tränar och oavsett panikattacker rörande mat så ska det inte störa mitt nya beteende! Jag ska bli vän med mat igen! Kosta vad det kosta vill!!! Nu är det slut på alla dumheter!

Mat smakar verkligen skit när man äter själv, den växer i munnen och blir till en seg smaklös klump...

Och mat smakar verkligen skit när man äter så att folk ser, när sväljreflexen går ut i strejk för att folk ser dig äta... för att folk undrar varför du valde just den maträtten, kanske borde du valt nåt nyttigare, kanske borde du ätit lite mindre, lite mera, inte alls....

Mat smakar verkligen skit när du lagat den själv till dig själv eller för att bjuda nån annan ... Du misslyckas med kryddorna och får lov att skämmas...

Mat smakar skit när nån annan lagat maten, för då måste du äta, annars är du otrevlig och ouppfostrad och det är man ju inte.. Så maten smakar skit av ångest för allt du trycker i dig....

Att mat ska vara ett sånt onödigt problem jämt, tänk om det vore enkelt att äta, att dricka att svälja och njuta?!?!!?