Alltså det här me PMS, är det inte egentligen fantastiskt fashinerande hur lite blod och hormoner kan förändra en tjej så?!?!

Jag menar, man kan ju bli som förbytt, livet blir helt upp och ner, kroppen fungerar inte alls som den borde och man känner sig som en besökare i sin egen kropp, i sitt eget liv.  PMS i 4 dagar kan få en att känna som att livet håller på att gå under, kan få en att intala sig att ingen någonsin älskat en eller nånsin kommer att göra det heller... PMS kan få en att tro att man gått upp närmare 70 kg, när det kanske egentligen handlar om 3 svullna kilon kring magen.  PMS kan få en att tro att man lider av den djupaste depression, fast det egentligen bara handlar om lite hormonförändringar som känns jobbiga... Och PMS kan få en att lägga ner fullkommligt ett par dagar, att inte orka engagera sig, att inte orka bry sig, att bara vilja krypa ner under ett täcke, deppa, tycka synd och sig själv äta choklad och ha ångest över att man inte gör något av sitt liv, kan få en att gråta och gråta för minsta lilla...  PMS kan få en att tro att man inte gjort någonting med sitt liv någonsin och att man inte kan nånting och att man aldrig lyckas med nånting.... Överkänslighet, humörsvängningar, rastlöshet, nedstämdhet, renlighetsmani, extrem trötthet och omotivation.... 4 dagar, varje månad i 40 år... Yes, vi har det bra... :P

Och inte nog med det gör det fysiskt ont!

Och jag har full förståelse för killar som oförstående ser på sina bittra flickvänner och undrar vad de gjort för fel när hon skriker och gapar och gråter.... Men hallå?? Hur oförstående är inte vi tjejer inför samma fenomen egentligen??  I Över 10 år har det pågått och inte har jag lärt mig det än, jag inser det först när det är över att det inte var mitt liv som höll på att gå under utan bara den där PMS- attacken som drabbar en varje månad och som man glömmer så snart igen....

ne, underligt är det!!! Mycket underligt!!!

Det här kan inte vara normalt...

Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag skulle kunna sova hur mycket som helst... Och på denna trötthet så är jag helt passiv, JAG?!!??! Jag är ingen passiv människa, snarare tvärtom, alltid engagerad i nåt och i det mesta och jag är inte tjejen som bara skiter i saker utan jag gör nåt åt det och sköter det jag förväntas och borde sköta... MEN, jag skiter i allt just nu, vill helst bara ligga i min säng och sova o sova och sova... Det är inte normalt! Och det värsta av allt är, att jag inte bryr mig.... :S Jag skiter i lektioner och föreläsningar och träning o allt vad det är... Jag orkar inte bry mig.. Är det inte underligt?? känner verkligen inte igen mig själv såhär... Och jag bara väntar på att nån ska slita tag i mig och skaka liv i mig igen.. För om det får fortsätta såhär så kommer ju allt att gå åt helvete och det är ju inte direkt planen.... :(

jepp!! Nu är botten nådd... Hehe...

Är nog inte så illa som det låter! Men nu har jag nåt den där gränsen som jag når ibland, nämligen: "panik i den egna kroppen-gränsen!" Den gränsen när man inte längre tycker om att se sig själv i spegeln, när man inte kan sova för att man inte vet hur man ska ligga för att det inte ska bli små konstiga veck på kroppen som jag inte tycker om.. Kan man vänja sig vid sådna??  När jag till och med tycker att fötterna börjar likna rakade björntassar och inte människofötter....När man föredrar att stanna inne för att ingen ska behöva vila ögonen på en...  Okej, visst, det är väl inte så illa som jag har en tendens att framhäva det! Men nu är det nog! Har inlett ett viktnedgångsprogram nu och jag känner bara att ingen och inget kommer att få stå i vägen denna gång! Nu ska jag klara det! Har 10 kg till en målvikt och 13 till en idealvikt!! Så nu är det bara att jobba på, lär väl gå till sommaren!! Ska gå på stranden i sommar och känna *fan, lite het är jag allt* :P  Och så har jag ett mål som jag satt upp med en kompis, jag och Linnea ska nämligen springa diana-milen i Eskilstuna i augusti! Och nu menar inte jag att vi ska lunka oss runt eller pensionärsjogga... Ne, vi ska löpa milen!! Iallafall jag! Och året därpå blir det en tjejklassiker!!

och jag vet..... jag skriver sånt här med jämna mellanrum, men tar egentligen aldrig tag i det! Men nu är det dax! Nu jävlar ska jag få ordning på mitt liv och min kropp!!!  Jag vet att jag kan klara det!! Även om det säkert kan bli väldigt jobbigt då och då....

Jag måste verkligen skärpa mig... Det här är inte hållbart!

Okej, nu ska jag skriva ett sånt där blogginlägg som jag inte borde skriva, ett för att det inte gynnar nån annan än mig själv och två för att hela världen inte borde ha tillgång till dessa tankar och funderingar... Men nu struntar jag i vilket, vaknade och behövde skriva av mig så....

Men jag måste verkligen skärpa mig, på många fronter i mitt liv... Jag är nog lite av en extrem person, en känslomänniska brukar man kanske kalla det och som när jag går in för något går in till 100%, bra egenskap kan tyckas... MEN Det är lite jobbigt i längden... Jag menar det är alltid antingen eller... I våras var det Nej till allt som hette aktiviteter som inte var träning, nej till allt som kan räknas som god mat men lite onyttigare än avokado och tomater.... Nu är det tvärt om, jag prioriterar massa saker före träning, trots att jag hellre vill träna, men vill inte framstå som tråkig och lat heller... Mat, det hinner jag knappt med, men nu äter jag iaf igen!! Dessa förändringar har orsakat en lite jobbig viktökning som jag verkligen inte gillar... Jag menar, det är tight i mina jeans nu!! Hatar det, trivs inte alls i kroppen och måste verkligen få ordning på det, men det kräver tid och ork... Och jag har inte det just nu!! Allt jävla tid känns uppbokad, visst skulle kunna slita mig från datorn några timmar på kvällen och dra ut och springa eller nåt, men då kan jag ju inte somna sen för att adrenalinet pumpar...

Sen har jag fått en förbannat dålig vana att sitta uppe för länge, kommer sällan i säng före ett på kvällarna vilket resulterar i att jag sover för länge på morgonen och går miste om massa tid när jag hade kunnat göra nåt vettigt, som att ta en morgonpromenad eller nåt.....

Sen är det ju allt det där som jag tar på mig, när jag bläddrar igenom min almenacka så har jag massa skit uppbokat, mest möten, mest fixa och ordna saker som gynnar andra (och i viss mån mig själv då)... Varför?! Varför ska det vara så svårt att säga: nej, jag tror inte att jag har tid med det faktiskt!!! - skulle folk tycka illa om mig om jag gjorde det?! Jag tror inte det!!

Men nu känns det som att jag bestämt mig:

-jag ska stänga ner den här datorn senast kl 23.30 om dagarna

- jag ska träna minst 4 pass i veckan för min egen skull + att hinna med ca 4 promenader i veckan med...

- Jag ska äta frukost, lunch och middag!!

- jag ska inte säga ja till nåt mer än det jag redan tagit på mig, tycker faktiskt att jag drar mitt strå till stacken... Det finns så jäkla många människor som aldrig engagerar sig eller tar ansvar för något som inte gynnar dem själva... Lite egoistisk kan väl jag med få vara ibland... eller???

tror att jag måste bli det faktiskt, annars kommer det att sluta som det gjorde i våras och det är det inte värt!!

Åhh... Idag är en såndär dag när jag dragit ut i princip hela min garderob, testat det mesta och konstaterat den bittra sanningen : I´v become a FATASS... :( Jag har alltid haft breda höfter och lite former, men som det är nu känns det fan skit... Hatar när rumpan börjar bredda sig, hatar när magen inte är stenhård eller när armarna känns lite väl mjuka.... Känner mig så fruktansvärt obekväm... Jag vet att jag gått upp, 7 kg sen i Maj, det är rätt mycket... Och vad det beror på vet jag inte riktigt heller... Eller, jo det kanske jag gör.... Åt fruktansvärt dåligt i våras och tränade massor, sen åkte jag hem och kunde inte fly från mammas hökögon så för att tillfredställa min lilla mor så åt jag väl för 1,5 pers, nästan i protest för att jag kände hur hon som hon uttryckte det "Såg sin lilla flicka försvinna och ville inte vara med om några dumheter..." - ne, ätstörningar vill vi väl inte vara med om tänkte jag och tog tag i min smått utvecklade matfobi och började äta.... Funderar dock på att aktivt börja utveckla denna fobi och träningshysteri igen.. :P  Sen är det väl så att min kropp inte är riktigt som den borde utan kanske lägger den på sig mer än vad den borde just nu, har ju slutat med P-piller och de hormonerna kan säkert påverka?!  Sen är det ju de där andra medicinerna jag började äta i sommras, de har ju massa underliga biverkningar och viktproblem är en av dessa... :/  Och då blir jag så sur... Ska man behöva vara fet för att få må bra ???  Ne, idag är en jäkla pissdag när det enda jag ser är mitt FAT ASS!!!  :(

Ska lova någon att inte äta godis på en månad tror jag, bara för att vänja mig av med det på riktigt... Då borde det bli förändring rätt snabbt... Och efterssom jag (tror jag) aldrig brutit ett löfte som jag gett någon ( av den anledningen att jag vet hur det kan såra!) Så tänkte jag testa den metoden... Kanske kan funka?! Vem vet...  Måste komma i form igen så är  det bara... Tycker inte om den här kroppen... :(

Det finns en låt som tar mig tillbaka till ditt pojkrum.. Blåa väggar med persienmönster från en vårsol som börjat värma först nu... där ligger vi, nerbäddade i lakan med mönster av Amerikas flagga... Så unga, så ofärdiga, så i strartgroparna för livet... Skrattar, pratar, håller om varandra och älskar... En låt som tar mig tillbaka till kvällar i en bungalow, underbara dagar på stranden, underbara kvällar med en bok under ett myggnät...  Nämligen Bubba Sparxx -Deliverence... Åh, den är sååå bra.... Glömmer allt annat när den låten startar vibrationerna på mina trummhinnor...

Jaja, nog om det... Svunnen tid är inget att tänka på... :) Nu är det Idag och idag är jag way on the edge till att spräcka mina byxor... :P Va fan har hänt med min i våras så vältränade kropp?! hehe.. ja det var väl en dum fråga egentligen.. Den har vuxit och orsaken till det är väl fler än en...

Men men, hur som så har jag infört straffrundorna på mitt schema igen iaf... Så imorse vart det 7 km promenad på strax över en timma innan frukost... Var väl rätt bra... Sen har jag kastat allt som kan vara ens lite onyttigt ur mina skåp, till och med mellanmjölken åkte.. haha... Så nu jävlar finns det inga ursäkter, det handlar bara om diciplin och har man det så klarar man det... Nu ska kilona rasa här.. Vill bara att den här förbannade förkylningen ska försvinna så jag kan börja träna ordentligt igen oxå....:) Till nyår ska jag passa i en förbannat snygg nyårsblåsa i storlek 36-38 o så är det bara!!! Och så vill jag ha tillbaka min mage, har lagt ut en bikinibild från thailand som skrivbordsunderlägg på datorn så jag kan motivera mig att ta en promenad varje gång jag sätter mig här ist... :P

Jag har hittat en helt kalasrolig matsida på nätet, det var faktiskt tro det eller ej, min otekniska mor som tipsade mig... www.tasteline.com  Kan jag rekomendera för alla er där ute som är just som jag... Nämligen jäkla dåliga på att laga mat och äta vettigt! Den har massa smarta tips och funktioner och hjälp med matplanering och grejer.... Så nu jäklar, nu har jag hittat min ledstjärna genom viktnedgångsperioden... Har 13 kg att jobba av mig nu, sen når jag min idealvikt... Och jag är faktiskt ganska motiverad, det är inte bara någon tvångstanke eller en borde-grej. Jag vill göra det här, för jag vill trivas i min kropp och jag vill att min kropp ska må bra. Anar lixom att den ständiga tröttheten och koncentrationssvårigheterna beror just på vad jag äter... Så nu ska jag äta så jag blir vad?! Jo... Sund... :P

Nu har jag bestämt mig, ska göra det nästa år... Har funderat länge på att ta tag i det o idag fick jag en intresseförfrågan på facebook av en gammal korridorskompis... Så 2008 så gör jag det, en svensk klassiker! Ska iof bara göra tjejklassikern, men ändå, va roligt! :) Det är ju ett jättebra mål för att verkligen komma i form... Så imorgon, Måndag startar jag... det svåraste lär ju bli vasaloppet, med tanke på att jag knappt kan stå på ett par skidor nu, men men, det är ju över ett år tills det är dax för det så förhoppningsvis hinner jag öva lite... :) Även Vansbrosimmet blir en utmaning.. Jag menar, jag flåsar rätt bra efter 30 min i Eyra.. hehe... Men även det finns det tid att öva inför.. :) Så nu kör jag.... Bra kost och bra träning och om lite mer än ett år så är jag klar och i registret för att ha klarat en svensk tjejklassiker....  Måste ju verkligen komma i form nu, jag FLADDRAR nämligen... Hemskt, hemskt, men ingen idé att klaga för det enda som hjälper är att skita i godis, äta regelbundet och träna ett par gånger i veckan... Med dessa tre grejer så kan vem som hellst hålla sig i form egentligen och jag erkänner, jag har brutit mot alla tre under sommaren.... hehe....

 http://www.ensvenskklassiker.se - kolla in och häng på!! ;)