Åhh... Idag är en såndär dag när jag dragit ut i princip hela min garderob, testat det mesta och konstaterat den bittra sanningen : I´v become a FATASS... :( Jag har alltid haft breda höfter och lite former, men som det är nu känns det fan skit... Hatar när rumpan börjar bredda sig, hatar när magen inte är stenhård eller när armarna känns lite väl mjuka.... Känner mig så fruktansvärt obekväm... Jag vet att jag gått upp, 7 kg sen i Maj, det är rätt mycket... Och vad det beror på vet jag inte riktigt heller... Eller, jo det kanske jag gör.... Åt fruktansvärt dåligt i våras och tränade massor, sen åkte jag hem och kunde inte fly från mammas hökögon så för att tillfredställa min lilla mor så åt jag väl för 1,5 pers, nästan i protest för att jag kände hur hon som hon uttryckte det "Såg sin lilla flicka försvinna och ville inte vara med om några dumheter..." - ne, ätstörningar vill vi väl inte vara med om tänkte jag och tog tag i min smått utvecklade matfobi och började äta.... Funderar dock på att aktivt börja utveckla denna fobi och träningshysteri igen.. :P  Sen är det väl så att min kropp inte är riktigt som den borde utan kanske lägger den på sig mer än vad den borde just nu, har ju slutat med P-piller och de hormonerna kan säkert påverka?!  Sen är det ju de där andra medicinerna jag började äta i sommras, de har ju massa underliga biverkningar och viktproblem är en av dessa... :/  Och då blir jag så sur... Ska man behöva vara fet för att få må bra ???  Ne, idag är en jäkla pissdag när det enda jag ser är mitt FAT ASS!!!  :(

Ska lova någon att inte äta godis på en månad tror jag, bara för att vänja mig av med det på riktigt... Då borde det bli förändring rätt snabbt... Och efterssom jag (tror jag) aldrig brutit ett löfte som jag gett någon ( av den anledningen att jag vet hur det kan såra!) Så tänkte jag testa den metoden... Kanske kan funka?! Vem vet...  Måste komma i form igen så är  det bara... Tycker inte om den här kroppen... :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...