Jag strör pengar omkring mig som om de vore utan värde... Jag tror att de aldrig kommer att ta slut, eftersom de aldrig gjort det förut, varför skulle de göra det nu? När det kommer till ekonomiplanering så skulle jag nog egentligen passa med de som hamnar i lyxfällan typ... Dock har det inte gått så långt än... Men vem vet... Smått ångestframkallande är det iaf när man inser att man kastat bort nästan 2000 spänn på bara ett par dagar på saker man knappt minns... Då är det jobbigt! Tänker aldrig på att det är 30 dagar till nästa lön utan lever precis som om jag vore kung i baren...

Inser helt plötsligt att jag bara MÅSTE skärpa mig! Jag måste börja planera och jag måste börja laga billig mat hemma... Har inte råd att äta massa grönsaker, måste offra mig för korven, makaronerna och nudlarna... (Även om jag kommer gråta mig igenom denna period..)

Det som är mest pinsamt med hela situationen är att jag tänker: Måste ta o skaffa mig en kille som jag kan flytta ihop med, då skulle mina utgifter plötsligt i det närmsta halveras... Men har tyvärr inget vidare flyt på det planet och inser sakta men säkert att jag helt enkelt bara Måste växa upp och försöka inse pengars värde... :S

Ne, nu ska jag dränka denna ångest med en stor bit morotskaka.... Samt fundera lite över framtida ekonomisk planering! För sanningen är att det Krävs en omstrukturering här för att jag inte ska behöva hamna i nån dum situation snart.... Illa, illa... Det är tur att pappa fortfarande tror att jag är ansvarsfull iaf.... :S