Hmm.. Var på gymmet idag (som vanligt) Och spanade såklart en hel del (som vanligt) ... Var bland annat en kille där som var väldans söt, kunde väl vara runt 27-28 år eller nåt... Alltså lagom ålder för mig att satsa på! :P Han var lång, lagom kroppsbyggnad, söt.... O så hade han vanliga träningskläder i form av en brun t-shirt och ett par svarta långa träningsbyxor.... Och jag spanade, viftade med lite vikter Och tänkte att gud, en sån kille skulle jag kunna tänka mig, han ser så snäll ut...  En lagom kille... Sen gick han in i omklädningsrummet och kom  ut igen när jag låg och stretchade rumpan... :P Och Han kom ut i svart rock och kostym... Så hett!  Och helt plötsligt så kände jag mig som en såndär trettonåring som blir lite förälskad i sin lärare... Jag kände mig som en snorunge och tänkte på mina mönsterstickade strumpbyxor och min tunika och mina vita skor och kände mig som en snorunge... Hallå?! Om jag vill ha killar i kostym, då kan jag väl fan inte ha tights o tunika heller?! 

Åhh.. Att det ska vara så förbannat svårt att bara tänka att man ska vara sig själv och förhoppningsvis bli älskad precis just så ...

 Jag menar..  Jag är ingen hemsk människa, jag är inte socialt missanpassad, jag är varken blåst eller divig, jag är varken ful eller fet, möjligtvis lite kurvig och skelögd... Men det var inget jag önskade vara och vägen till det resultatet och den acceptansen var något jag gärna varit utan, och jag kanske har mycket erfarenheter för min ålder, men i jämförelse med nån annan har jag inga alls... Men det är jag och jag bara är och råkar vara jag..

Jag blir inte mycket mer än just jag och det borde väl räcka, eller?   Varför ska det vara så svårt att känna sig tillräcklig jämt?!  Varför duger inte mina tights, min kropp, mina ögon till en kille jag vill ha?? Och är det egentligen ens så? Fan vad jag är trött på karlar, de gör en inte direkt smartare, självsäkrare eller lyckligare.... Snarare förvirrade, osäkra och Heartbroken...  Och egentligen.. Vad säger att hans svarta rock och kostym gör honom smartare, snyggare eller mognare än mig? Det är ju bara kläder, precis som mina tights och min tunika är...  Men tänk vilken rol de spelar, tänk hur man uppfattar människor bara genom att kolla in kläder, hållning och kropp?! Rätt fashinerande när man tänker efter... För grejen är att när jag väger 10 kg mindre än vad jag gör idag uppfattar fler killar mig som attraktiv och jag själv uppfattar mig själv som mer attraktiv oxå... Och går jag klädd i träningskläder så känner jag mig mindre attraktiv än när jag har höga stövlar och skjorta...  Och beroende på vad jag har på mig så uppfattar folk mig helt olika... Tänk att så egentligen oviktiga saker ändå kan vara så viktiga.....

Tänk så mycket det hänger på egentligen, Små små saker som i det stora ska vara perfekt eller helt operfekt?!

Jag vet, wierd inlägg, helt skrivet ur en förvirrad liten hjärna... Min hjärna! - som iaf duger precis så som den är... Precis som mitt hjärta, det duger oxå! Så det så... Alltid nåt!

Åhh... Idag är en såndär dag när jag dragit ut i princip hela min garderob, testat det mesta och konstaterat den bittra sanningen : I´v become a FATASS... :( Jag har alltid haft breda höfter och lite former, men som det är nu känns det fan skit... Hatar när rumpan börjar bredda sig, hatar när magen inte är stenhård eller när armarna känns lite väl mjuka.... Känner mig så fruktansvärt obekväm... Jag vet att jag gått upp, 7 kg sen i Maj, det är rätt mycket... Och vad det beror på vet jag inte riktigt heller... Eller, jo det kanske jag gör.... Åt fruktansvärt dåligt i våras och tränade massor, sen åkte jag hem och kunde inte fly från mammas hökögon så för att tillfredställa min lilla mor så åt jag väl för 1,5 pers, nästan i protest för att jag kände hur hon som hon uttryckte det "Såg sin lilla flicka försvinna och ville inte vara med om några dumheter..." - ne, ätstörningar vill vi väl inte vara med om tänkte jag och tog tag i min smått utvecklade matfobi och började äta.... Funderar dock på att aktivt börja utveckla denna fobi och träningshysteri igen.. :P  Sen är det väl så att min kropp inte är riktigt som den borde utan kanske lägger den på sig mer än vad den borde just nu, har ju slutat med P-piller och de hormonerna kan säkert påverka?!  Sen är det ju de där andra medicinerna jag började äta i sommras, de har ju massa underliga biverkningar och viktproblem är en av dessa... :/  Och då blir jag så sur... Ska man behöva vara fet för att få må bra ???  Ne, idag är en jäkla pissdag när det enda jag ser är mitt FAT ASS!!!  :(

Ska lova någon att inte äta godis på en månad tror jag, bara för att vänja mig av med det på riktigt... Då borde det bli förändring rätt snabbt... Och efterssom jag (tror jag) aldrig brutit ett löfte som jag gett någon ( av den anledningen att jag vet hur det kan såra!) Så tänkte jag testa den metoden... Kanske kan funka?! Vem vet...  Måste komma i form igen så är  det bara... Tycker inte om den här kroppen... :(