Vilken sjuk värld vi lever i egentligen.... Så fruktansvärt orättvis, så fullkommligt värdelös på vissa punkter och så otroligt underbar på andra...

Har just kikat på Michael Jackssons -earth song... Måste vara en av de mäktigaste videor och låtar som någonsin gjorts (sen kan man tycka vad man vill om Wacko Jacko!) Men bra är den, helt galet bra!

Så var det bilder på svältande barn i Afrika, detta berör mig alltid ända in i hjärtat, det gör så ont att se dem lida så... Men men... Hur som helst så föder de stackars mammorna barn som de sedan inte kan föda upp, de svälter, magarna som sväller upp, det urkalkade magra skelettet och det de kan få göra är att snutta på sin mammas redan uttömda bröst, som tröst.... Och så går man på stan här i "västvärlden" och är så feta, vi dör av övergödning, vi räddar barn som egentligen inte skulle överlevt, vi vårdar våra äldre tills de dör nerdrogade och höga på medicin, bara för att på något vis känns det som att här i västvärlden är det inte kvalitet på livet som räknas utan kvantitet... Antal år, högst lön, flest bilar, snyggast fru... Så sjukt egentligen.. hur kan det vara så? Är det så det var meningen att världen skulle se ut? Var det meningen att dessa orättvisor skulle finnas, är det en utmaning för mänskligheten att reda upp det?  Och alla krig som pågår ute i världen, världskrig och landskrig och nu till och med gatukrig... Vad är det för värld vi skapar egentligen? Vi tror att vi utvecklar vårt samhälle till nåt fantastiskt och bekvämt, men värdena i livet har vi tappat bort dem? glömmer föräldrarna att visa och berätta för sina barn vad som är viktigt? Glömmer vi bort det i stressen kring att vara så välbetalda som möjligt, äga så många bilar som rymms i garaget, renovera våra hus för att kunna visa upp vad vi åstakommer här i livet???  Ne, ibland önskar jag faktiskt att jag kunde tro på gud så jag visste vem jag skulle fråga för att få svar på allt detta.... När de här tankarna passerar genom min hjärna blir jag så förbannad, då blir jag arg på mig själv för att jag ibland är minst lika materialistisk som alla andra här i väst, och jag blir förbannad på alla idioter som inte kan låta bli att döda varandra i Öst och så känner jag mig så otroligt hjälplös, för jag vet inte vad jag kan göra?! Jag gör vad jag kan, jag väljer vettiga val, jag betalar pengar till Unicef för att hjälpa barnen som behöver det, jag är medlem i rädda barnen och är på så vis uppdaterad kring vad jag kan göra för att hjälpa, Men räcker det?

Min insatts räcker inte långt, Alla måste ju jobba för det här, ALLA!! Och gör vi inte det så blir det som nu, skit med allt! och så blir jag så irriterad på alla som bara sitter hemma och glor på faddergalorna i underhållningssyfte, moffar ur sin godisskål och njuter av Martin Stenmarcks prestation utan att fatta syftet...  Självklart ser alla härute orättvisorna, självklart tänker alla;" Stackars barnen i Afrika... Vad synd om alla svenska barn som har så mycket psykiska problem... Ja, det är väl för onödigt att slå ihjäl varandre...  " Ja i fattar säkert..... Och jag vet att det finns fler, Men ibland känns det som om jag är den enda som verkligen bryr mig med hela mitt hjärta, jag bryr mig så att det gör ont ibland... Och jag vill bara ta alla stackars barn där ute i världen i mina armar och mata dem och älska dem och lära dem vad livet borde handla om.... Vad nu det är?!!?