Det har börjat spöka i min hjärna... Det är en viss kurskamrat som spökar, en kurskamrat med baggy jeans och snus under läppen och keps (även inomhus)... Jag vet, helt galet fel... Inte alls min stil... Eller är det kanske det?! När jag ser tillbaka är det killarna med snus och keps jag trots allt fått ihop det med i slutändan... :P Men, men .... Jag hade ju tänkt växa upp och satsa på killarna i rutig skjorta och så...  Men av nån anledning vill inte denna snusande keps krypa ur min hjärna.. Utan han poppar upp titt som tätt och jag kan se hans gröna ögon och hans skäggiga kinder och fnissa lite för mig själv... Som en annan 10 åring... Han får mig att le, men bara när han inte ser...  Konstigt egentligen, vet ju inte ens vad han heter... Har inte pratat nånting med honom... Men min blick stannar lite för ofta på just honom och jag hoppas bara att han inte märker nåt... Det vore ju förfärligt pinsamt.... hihi...  Och det underliga är att han är en sån kille som försvinner i mängden, han är tyst och hemlig och bara allmänt anonym i klassen känns det som... Men jag ser honom... Faktiskt!! ;)